Låt inte en möjlighet går till spillo…


”Låt inte en möjlighet gå till spillo” sa de på Oprah imorse. Det handlar om att våga ta vara på varje tillfälle som ges. Att inte låta sina rädslor styra de val man gör i livet. Alla har vi nog olika rädslor, fast kanske på olika sätt.
Jag har skrivit om detta ämne en gång innan. Livet handlar ju om att våga ta risker och våga leva här och nu. Ingen har ju någon garanti för morgondagen, men vi har just nu.

Jag har nog låtit mina rädslor styra alldeles för många val i mitt liv. Men någon gång ska jag övervinna dem. Många gånger handlar mina rädslor om vad människor ska tycka och tänka om vad jag gör och säger och hur jag lever mitt liv. Jag lever kanske ett liv som inte är riktigt enligt normerna. I denna värld ska man ju helst vara som alla andra. Hamnar man lite utanför ramen blir folk lätt lite misstänksamma. Jag har väl satsat ganska mycket av mitt liv på min konst och mina barn. Jag har inte tjänat så mycket pengar men jag har gjort det som jag har känt varit viktigt för mig.

Ibland blir jag orolig vad folk tycker om mitt ganska enkla liv. Jag inbillar mig att folk tänker: När ska hon ta ett ”riktigt” jobb? Hur kan hon vara hemma så mycket med sina barn och sina tavlor? Hade det inte varit bättre att hon gjort något annat?
Hade jag tjänat mer pengar på min konst hade  kanske inte så många ifrågasatt?

Men sanningen är nog att människor inte tänker så mycket på mig som jag tror själv. Tänker på vad Dr Phil en gång sa: ”Hade man vetat hur lite folk tänker på en så hade man inte brytt sig så mycket om vad folk tycker om ens liv.” Och det ligger kanske lite i det.

Men jag har fortfarande långt kvar.

Dagligen får jag kämpa med min människofruktan.
Det kan även gälla vad jag ska skriva här på bloggen. Vissa saker kanske jag undviker att skriva om bara för att jag är rädd för vad folk ska tycka och tänka. Men vill jag verkligen att det ska vara så? Nej, men jag hoppas att jag för varje dag ska våga ta några steg i rätt riktning.
Våga stå för vem jag är och vad jag tycker.
Jag vill våga ta vara på varje tillfälle och göra det bästa av alla 

situationer och inte låta rädslan styra min val.
Det är inte lätt, men det är mitt mål.

Publicerat i Tro/Tänkvärt | Lämna en kommentar

Min tro och mina barn..


Jag har fått många kommentarer från människor som undrar hur jag i all världen kan låta mina barn ta del av min tro.  Speciellt när jag för längesedan skrev ett kort inlägg om Barnens Bibel.

Vissa skrev och undrade varför jag ”prackar på mina barn en massa religionsdynga och att detta gjorde honom gråtfärdig”.” En annan skrev att jag ”indoktrinerar min dotter”. I en annan kommentar fick jag höra hur hemskt det var att jag lät barnen ta del av en massa ”tramsberättelser från bibeln” och hur fruktansvärt det var att barnen ”blir nedlusad av en massa religionstjafs”.

Så många har åsikter om detta utan att ens känna mig. Respekten för mig som människa finns inte bara för att jag är öppen med min tro. Utan istället döms jag utifrån en massa förutfattade meningar om hur man är som troende och hur troende människor uppfostrar sina barn.

Att dela med sig av något som är en så stor del av sig själv tycker jag är naturligt. Allting annat skulle vara onaturligt. Det innebär ju inte att man tvingar barnen att för alltid tro på samma som en själv.
Och jag vet att det finns människor som missbrukar sin makt över sina barn och tvingar dem till det ena och det andra. Jag försvarar inte det, men det innebär inte att man  måste avstå från att berätta för sina barn om sin tro.

Min tro har varit en del av mig så länge jag kan minnas. Den har styrkt mig och hjälpt mig när livet har varit svårt. Det har varit en trygghet att veta att man aldrig har varit ensam fast att saker och ting ibland har varit kaos.  

För vissa människor är tron på Gud något fruktansvärt och avskyvärt, för andra något livsviktigt. Alla har olika erfarenheter men vi måste ha respekt för varandras tro och åsikter.


Det är ju självklart att barn blir präglade av sina föräldrar.
Oavsett vad man tror på eller om man inte tror på något alls,så påverkar man ju sina barn, antingen på ena hållet eller andra.
Här i Svergie är det självklart att barnen ska få bli påverkade till att tro på tomten, bara de inte tror på Gud.

Jag tänker inte försvara hur jag uppfostrar mina barn. Det enda jag kan säga är att jag som så många andra föräldrar uppfostrar mina barn på bästa sätt utifrån mina förutsättningar.
Om jag skulle hålla min tro borta från mina barn skulle det vara samma sak som att hugga bort en del av mig själv. Då skulle jag inte kunna vara jag. Och det viktigaste är ju att man är sig själv med sina barn, och att ens barn känner att man är ärlig mot dem.
De får ju givetvis själva bestämma om de vill tro på Gud eller inte, men jag som mamma måste ju få tala om vad jag tro på. Och det är väl självklart att jag vill dela mig av det bästa jag har… 

När jag var liten och skulle sova hade jag en liten hörnhylla ovanför sängen. På den hade jag ställt mina vita små änglar som jag hade fått i söndagsskolan.  På kvällarna när jag skulle sova sa alltid min pappa att änglarna stod där uppe  och beskyddade mig om natten. Jag tyckte alltid att det var så tryggt att höra…

Publicerat i Familj, Tro/Tänkvärt | 2 kommentarer

Tummen ner för aftonbladet..

Just nu kommer jag inte ens in på min blogg på Aftonbladet.se
Det har varit krångel nu i flera dagar med inloggningen, och nu kommer man inte in på sidan. Hyfsat jobbigt! Nu får jag blogga här på allvar istället. :o)

För en stund sedan haglade det ute, nu regnar det. Det behöver regna. Igår rök det ur rabatten när jag renasde ogräs. Det är så torrt ute.

Ha en fin dag! :o)

Dagens låt som jag går och nynnar på är faktiskt ingen barnsång idag. Kryss i taket. Idag är det Christian Walz ”Wonderchild” Bra låt! :o)

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Bokskog…


Det är underbara färger just nu. Bokskogens gröna fäger är så härlig…

Foto: Liv

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Sola skiner….

Solen skiner och det är härligt värre! Tyvärr känner jag mig hyfsat trött. Överkörd av en ångvält eller nåt… Min lille parvel har busat idag och har gång på gång tryckt på alla knappar som går att trycka på. Speciellt på videon. Ett tag var han påväg att stoppa in en cd-skiva i videon. Det hade ju just varit snyggt det…*L*
Just nu sover han i uterummet och jag har skalat potatis. Är hemskt hungrig. Jag tror att den lille oxå kommer att vara hungrig när han vaknar. Bästa att fortätta med maten nu. Så den blir färdig någongång. För den blir väl inte färdig av sig själv antar jag…*L*

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Hjärnan full av barnsånger…


Hjulen på bussen går runt, runt, runt…
Lille killen tittar på Tweeneis. Han är helt tagen av deras sånger. Han fullkomligt älskar dem.
Det är bara det att mamma också går omkring och sjunger på dessa sånger utan att hon tänker på det. Typ alltid!

 

Kossor i köket, mu mu mu, Vad gör vi nu herr Bonde?, fastnar alltid i mitt huvud. Sist jag var och handlade råkade jag sjunga på denna sång lite väl högt. Inbillade mig att folk hörde och tittade lite snett.. Antagligen var det inbillning, men jag tog ett rejält tag om handtaget på barnvagnen och tittade på prinsen och låtsades sjunga för honom. Knäppt, jag vet… :o) Men man blir lätt lite hjärntvättad av alla barnsånger man hör jämt och ständigt…

Läs min blogg på aftonbladet HÄR (länk)

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Bara vara…


Vissa dagar är liksom bara ”varadagar”. Dagar då man bara är och gör ingenting.  Idag har vi haft en sådan dag. Ungarna har varit trötta och vi också. Nåja, nu ä r dagen snart slut och imorgon börjar vardagen igen.  Nu är det ny månad igen. Månaderna springer iväg så fort… Maj är här. Välkommen Maj! :o)

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Kärleken till ett barn… (Dikt)

Ett litet barn så underbart,
ett välskapt knyte i min famn.
Så fin och så ljuvlig,
i kärlek vi valde ditt namn.
Som en gåva du kom till oss,
som ett mirakel finns du i våra liv.
Vi har följt dig
och sett hur du tagit dina första små kliv.

Och just nu finner du
så mycket skoj i boken om Nalle Puh.
Den lunkar du nöjt omkring med här i vårt hus.
Du ler, skrattar och strålar som ett ljus.
Med iver du pekar, ler och säger där.
Du ska veta att vi håller dig så kär.
Ibland ramlar du och gråter, då får vi omfamna och trösta.
Att få ha dig i famnen är för oss det allra största.
Inget ger oss en så stor glädje som du.

text © Ingela Jeppsson, Trebarnslandet.se

(Om du vill använda dikten så länka gärna hit eller ange källa, tack! )

Publicerat i Dikter | Lämna en kommentar

Snart sommar…


Är det någon som fattar att sommaren snart är här? Den kommer med stormsteg… Det var inte längesedan som vi klagade över snöstormar här i vårt avlånga land. Nu går vi mot varmare tider och vi har redan fått några smakprov av sommaren. Härligt. Jag älskar värme och har längtat länge efter den. Det är väl det som är tjusningen med årstiderna, att man får längta så efter vår och sommar..

Publicerat i Mina Foton/Bilder | 1 kommentar

Akvarell

”Blommor” En av mina akvareller

Publicerat i Konst | Lämna en kommentar