Min tro och mina barn..

Jag har fått många kommentarer från människor som undrar hur jag i all världen kan låta mina barn ta del av min tro.  Speciellt när jag för längesedan skrev ett kort inlägg om Barnens Bibel.

Vissa skrev och undrade varför jag ”prackar på mina barn en massa religionsdynga och att detta gjorde honom gråtfärdig”.” En annan skrev att jag ”indoktrinerar min dotter”. I en annan kommentar fick jag höra hur hemskt det var att jag lät barnen ta del av en massa ”tramsberättelser från bibeln” och hur fruktansvärt det var att barnen ”blir nedlusad av en massa religionstjafs”.

Så många har åsikter om detta utan att ens känna mig. Respekten för mig som människa finns inte bara för att jag är öppen med min tro. Utan istället döms jag utifrån en massa förutfattade meningar om hur man är som troende och hur troende människor uppfostrar sina barn.

Att dela med sig av något som är en så stor del av sig själv tycker jag är naturligt. Allting annat skulle vara onaturligt. Det innebär ju inte att man tvingar barnen att för alltid tro på samma som en själv.
Och jag vet att det finns människor som missbrukar sin makt över sina barn och tvingar dem till det ena och det andra. Jag försvarar inte det, men det innebär inte att man  måste avstå från att berätta för sina barn om sin tro.

Min tro har varit en del av mig så länge jag kan minnas. Den har styrkt mig och hjälpt mig när livet har varit svårt. Det har varit en trygghet att veta att man aldrig har varit ensam fast att saker och ting ibland har varit kaos.  

För vissa människor är tron på Gud något fruktansvärt och avskyvärt, för andra något livsviktigt. Alla har olika erfarenheter men vi måste ha respekt för varandras tro och åsikter.

Det är ju självklart att barn blir präglade av sina föräldrar.
Oavsett vad man tror på eller om man inte tror på något alls,så påverkar man ju sina barn, antingen på ena hållet eller andra. Här i Svergie är det självklart att barnen ska få bli påverkade till att tro på tomten, bara de inte tror på Gud.

Jag tänker inte försvara hur jag uppfostrar mina barn. Det enda jag kan säga är att jag som så många andra föräldrar uppfostrar mina barn på bästa sätt utifrån mina förutsättningar. Om jag skulle hålla min tro borta från mina barn skulle det vara samma sak som att hugga bort en del av mig själv. Då skulle jag inte kunna vara jag. Och det viktigaste är ju att man är sig själv med sina barn, och att ens barn känner att man är ärlig mot dem.
De får ju givetvis själva bestämma om de vill tro på Gud eller inte, men jag som mamma måste ju få tala om vad jag tro på. Och det är väl självklart att jag vill dela mig av det bästa jag har… 

När jag var liten och skulle sova hade jag en liten hörnhylla ovanför sängen. På den hade jag ställt mina vita små änglar som jag hade fått i söndagsskolan.  På kvällarna när jag skulle sova sa alltid min pappa att änglarna stod där uppe  och beskyddade mig om natten. Jag tyckte alltid att det var så tryggt att höra…