Just nu har Sessan ännu fler lösa tänder. De tycks ju aldrig ta slut de där tänderna.
Alltid är det någon som är lös…
Jag kom att tänka på ett inlägg jag skev för ett bra tag sedan,
och handlar om när Sessan tappade sin första tand…
”Plötsligt händer det!
Och idag hände det som en liten tjej har längtat efter så länge…
Jag sitter och väntar utanför skolan på en kall bänk.
Prinsen sitter i vagnen och är lite röd om sin lilla näsa.
Solen lyser från en klar himmel och det känns nästan som vår i luften…
Härligt!
Då kommer Sessan i full fart och hoppar ner för den stora stentrappan.
Något har hänt, det ser man i hennes ögon som strålar.
Jackan har hon knappt haft tid att ta på sig.
Hon ser ut som om det vore julafton, glad och livlig.
Hon ropar:
– Mamma, mamma jag har tappat min tand. Titta!
Och så ger hon ett litet paket till mig, ett paket gjort av plastfolie.
I mitten ligger en vit liten gadd väl förpackad.
När jag håller den i min hand tar Sessan genast tillbaka den och säger:
– Ge mig min tand! Jag bestämmer över den. Den har fallit från MIN kropp!!
Här var det ord och inga visor.
Vad trodde hon egentligen? Att jag skulle käka upp den?
Goa unge…*ler*
På vägen hem håller Sessan ömt om sitt lilla paket med den lilla tanden i.
– Den ska jag ta hem och lägga i ett glas med vatten, säger hon och stoppar sedan paketet i sin fika.
Idag var en stor dag för en liten tjej.
Och inatt kommer tandfén…”