Idag har det varit grått, kallt och blåsigt ute.
Vi har inte stuckigt ut våra näsor en enda gång idag.
Fast jag hade bestämt mig för att gå en promenad.
Jag vet inte vad jag har väntat på. Bättre tider? Bättre väder?

Idag kom Sessan hem med ännu en bok att läsa.
Hon ska ju läsa 15 minuter varje dag.
Nu hade hon lånat en bok om ”Bu och Bä”.

Jag satte mig i soffan med prinsen och sessan på var sin sida.
Prinsen satt och pratade och pekade i sin bilderbok medan sessan läste ur sin bok.
Den ena försökte överrösta den andra.
Och i mitten satt jag och försökte mest koncentrera mig på Sessans läsning.
Hon är så duktig på att läsa. Jag är så imponerad.
Det dröjde inte länge förrän hon hade läst hela boken för mig.
Knepigt bara med alla ord som börjar med ”sk” och ”tj” och allt vad det är…
Men det lär de sig ju med tiden.

Idag jagade vi prinsen genom kvantum.
En prins som snällt satt i vagnen i en kvart. Sen blev det ohyggligt tråkigt. Trots att han fick suga på napp och käka på nycklar ville han inte sitta i en tråkig vagn. Speciellt eftersom han ändå inte fick smaka på allt det goda som låg utom räckhåll för honom i vagnen.

Det var då vi släppte lös honom.  Det var nästan som att släppa lös en ko på grönbete. Vår ville söte prins förvandlades plötsligt till ett helt okontrollerbart litet vilddjur. Nu skulle det springas och springas och springas..
Han brydde sig inte ett smack om var mamma och pappa tog vägen. Han skulle bara springa på dessa oändliga ytor.  Det var livat värre, tyckte han. Själv höll jag på att springa på stackars gamla tanter och farbröder som fick väja för att inte trilla dit, i min jakt på vilddjuret.

Jag tröttnade efter ett tag, och medan pappa stod i kön tog jag en vilt sparkandes unge under armen och gick ut.
Till min stora glädje hittade jag ett par femmor i min börs och satte båda barnen i varsin brummande bil. Prinsen var måttligt road, men nu satt han i alla fall på ett och samma ställe i typ fem minuter.

Då pustade jag ut och var tacksam över att jag inte hade rivit ner något dyrbart i affären i min jakt på det lilla monstret.  Sedan blev det till att öppna förpackningen med kex på vägen ut i bilen. Och medan ungarna käkade på varsitt kex smugglade vi i oss lite choklad. Tacksamma för att det hela ändå hade gått ganska bra.

Vår prins kommer nog att bli världsbäst i löpning en dag. Det står klart efter dagen strapatser. Och jag kan vänta en dag till med att börja träna.

Hon hann ju knappt innan för dörren förrän det skulle serveras smaskigheter.
Jag förstår inte vad för vanor som sommaren har för med sig.
Och eftersom sessans önskemål är min lag *harkel* så var jag ju nu tvungen att göra milkshake.
För det kan ju inte vara så att hon har en gottegris till mamma.
Nä, så är det ju naturigtvis inte. *harkel*

Det var ju faktiskt längesedan sist vi gjorde milkshake.
Och det är ju så gott och nu är vi så mätta….