”Maaaammaaaa!”, skrek Sessan inne från vardagsrummet.
Hon skrek så högt att jag var bombsäker på att hon hade ramlat och brutit båda benen. Minst.
”Vad är det?” undrar jag.
Då kommer Sessan springande mot mig med något i handen och med blodet rinnandes ut ur munnen.
”Mamma, hjääälp! Jag har tappat tanden! Hämta papper NU!”
”Oj, har du!”, sa jag medan jag joggade till köksbordet för att hämta papper.
”Japp”, sa sessan med en suck och ett leende.
”Nu har jag tappat min femte tand.”
Det är stort det här med att tappa tänder.
Och vid Sessans kontrollräkning kom hon på att hon tappat hela sex tänder.
”Jag har ju tappat sex löständer ju!” ropade Sessan stolt som en tupp, och höll upp burken med tänder i.
Sessan säger alltid löständer om sina tappade mjölktänder.
Att de heter mjölktänder vill hon inte riktigt lägga på minnet.
Hon tycker ju att det är självklart att de bör kallas löständer eftersom de ramlat ut från munnen och inte sitter fast längre.
Lösa tänder helt enkelt.
Helt klart ska det vara så.
De är ju i alla fall inte gjorda av mjölk…
