Det är nu, när tystnaden har lagt sig och barnen sover, som jag skulle gå och lägga mig. Det vet jag.
Men, ibland måste man ju bara sitta uppe en stund och få lite egentid. Det behövs. Men ni känner säkert igen, att har man väl satt sig framför datorn på kvällen så rinner minuterna så fort iväg. De förvandlas snabbt till timmar.

Prinsen är ju nu mitt uppe i sitt treårstrots. Nu har han börjat krångla med maten igen. Precis som när han fyllde två. Men det är väl så. Det här med trots kommer och går. Nu är det mycket ”jag vill inte”. Prinsen vill aldrig någonting, fast han ofta vill längst inne. Det är nästan som om det har gått lite prestige i att alltid säga nej. Och Prinsens trots krockar tyvärr allt för ofta med min trötthet och konflikten är ett faktum.
Men han är ju så go´min lille Prins. Fast han inte är så liten längre. Att det har gått tre hela år sedan han föddes är för mig en gåta.
Och så har vi Sessan. Hon är en stor dam nu. Går i tvåan och kan så mycket och är så otroligt klok. Idag satt vi och pysslade på eftermidagen och pratade om Gud. Det var så givande. Hon är en tänkare den tjejen. Jag är verkligen så stolt och tacksam för henne. Hon är så godhjärtad och bryr sig om sina medmänniskor på ett speciellt sätt. Jag kan inte förstå att det var snart nio år sedan jag var 23 år och nybliven mamma. Åter igen är jag där och pratar om tid…

Det är ju detta jag vet så väl, att tiden då barnen är små går så fruktansvärt fort. Tyckte man att tiden gick fort innan man fick barn, så är det inget mot nu. Ibland kan jag nästan uppleva en panikkänsla över just det.
Men det är här jag försöker ta det lugnt och bara njuta av ögonblicken, av stunderna som man får tillsammans. För det är, när allt kommer omkring, det enda man kan göra.

Ta dagen som den kommer och njuta av att få vara just där man är.
Tacksam till Gud för livet han gett…

22.45 Går och lägger mig. Kan inte somna. Tankarna mal i huvudet och krockar med varandra. Får skallavärk. Blir irriterad på makens snarkningar.

23.30 Bebis vaknar. Jag är trött, orkar knappt öppna ögonen. Det känns som om jag precis har lyckats somna. Matar den hungriga lilla godingen.

24.00 Bebis skiter ner sig i min famn. Byter blöja och irrar omkring i ett mörkt hus på jakt efter en ren pyjamas. Matar sedan lite till.

00.30 Bebis somnar. Jag däckar två sekunder senare.

02.30 Bebis vaknar. Jag matar honom medan jag sitter och nickar till av trötthet. Känns som om någon har lastat ett ton grus i mina ögon. Prinsen vaknar och ropar på pappa. Jag väcker en megatrött pappa som vacklar in till Prinsen och ger honom nappen. Sedan vacklar han tillbaka och sover som en stock en sekund senare. Eller kanske han aldrig vaknade?

03.00 Bebis somnar. Jag somnar på väg tillbaka från spjälsängen. Stupar som en fura i säng.

05.00 Liten vaknar igen. Jag byter skitblöja nummer två och ammar i en halvtimme, sedan vill liten inte somna om. Han är glad som en liten speleman och ligger och jollrar. Han ler mot mig medan han höjer lite på ögonbryna. Jag smälter som smör i solsken. Glömmer för en sekund hur trött jag är.

06.30 Makens väckarklocka i mobilen spelar upp en liten truddelutt. Maken vänder sig om och tittar på mig med något förvirrade ögon. Jag sitter fortfande uppe med bebis i famn. Är trött. Bebis somnar sedan bredvid mig i sängen och jag slumrar till.

07.15 Maken väcker mig. Jag hasar mig upp ur sängen och går ut till Sessan i teverummet och sätter upp hennes hår i en hästsvans. Sedan rullar dagen igång…

Det är kanske inte så konstigt att man känner sig något sleten och trött?

Idag har jag huvudvärk, så två koppar kaffe och två alvedon har jag käkat efter frukost. Känns bättre nu. Ute är det vår, sa min far, när jag pratade med honom i telefonen. Solen skiner och det är några plusgrader varmt. Ska försöka ta mig ut i eftermiddag. Just nu sover mina små prinsar gott..