När det finns en öppnad Estrellas Hot sweet chilli chipspåse i skafferiet är det svårt att låta bli att nalla. Ikväll tog jag lite. De är ju bara så himla goda. Tyckte jag var värd det efter att jag torkat upp en jättepöl med kiss på Sessans rum.  Nä, inte hennes, utan brossans. Och då talar vi JÄTTEPÖL. Kändes som litervis. Till råga på allt satt han på hennes stoppade, gråa kontorsstol.

Sessan hade minuten innan rusat till mig som om hon hade eld i baken.
”Mamma, mamma, han har kissat på mitt rum, mamma!! Fy, det är ju äckligt!!”

När jag kom dit stod lille Prinsen hjulbent och såg ytterst skyldig ut. ”Kissat golvet mamma” sa han medan han började gå mot mig på sina dyngsura strumpor. ”Ojdå” sa jag och började klä av honom. Stackaren, han som varit så duktig så länge. Men olyckor händer.
Sessan hon rymmde fältet.
Jag gick ner på knä och skurade golvet och lyfte på alla blöta saker och torkade av dem. Hur mycket som faktiskt var nerstänkt av kiss låter jag bli att tala om för Sessan.
När jag är klar vill Prinsen ha blöja och pyjamas.

”Jag ska aldrig mer i hela mitt liv sitta på den stolen igen” sa Sessan innan hon gick och la sig.

Tur att hon inte vet att olyckan är en repris.

Söta barn.

Jag vet att vi småbarnsföräldrar ofta skriver om sömn. Hur otroligt trötta vi är. Tjatigt? Ja, kanske. Men detta kan inte hjälpas. Visst är det underbart att vara förälder, men man känner sig trött väldigt ofta.

Appropå sömn, läste En småbarnsmammas dagbok, av Christina Hill Del 2.

Här är en som kanske tänkt lite väl mycket på sin sömnbrist…

Nattliga tankar om sömn…

”Okej, nu är klockan 03.30 och jag har varit upp fyra gånger sedan jag gick och lade mig klockan 22.15. Varje gång har jag varit vaken i cirka tjugofem minuter. Om jag räknar med att gå upp två gånger till inatt och sedan stiga upp 07.15 så innebär det att jag missat totalt två timmar och trettio minuters sömn. På en natt! Och det här har pågått i fem månader, det blir totalt… trehundrasjuttiofem missade timmar hittils.
Säg att han inte börjar sova ordentligt förrän han blir ett år gammal, det innebär ju niohundra timmars sömn som jag går miste om! Om vi har ju sagt att  vi vill ha tre barn, det betyder i så fall att jag efter det sista barnet ligger back ungefär 2700 timmar sömn. Lägg sedan til lite vaknätter när barnen är sjuka och en och annan extratimme för mardrömmar och sådant – det slutar ju på nästan fyra månaders sömn som jag ska ta igen!!
Hur ska jag någonsin hinna sova i fyra månader? Jag vill ju byta jobb efter mammaledigheten och det kommer ju aldrig att fungera om jag i anställningsintervjun säger att jag måste vara ledig i fyra månader för att sova ikapp. Jag får skjuta på det till semestern. Men då missar jag ju värdefull tid med familjen. Mina barn skulle kunna bli uttråkade och hamna i fel sällskap, börja snatta eller sniffa och sluta som kriminella missbrukare medan jag sover! Och nu är klockan 04.10 och jag har missat fyrtio minuters sömn till…”