Pust, vilken kväll…eller rättare sagt vilken dag! Den har verkligen pendlat mellan himmel och pannkaka.

Det finns bajsblöjor och så finns det BAJSBLÖJOR. Dagen började med att Lillprinsen bajasde ner sig. Totalt. Upp på rygg och allt. Fick av med pyjamasen och försöka duscha av honom i duschen. Där förlorade jag på något sätt kontrollen över duschhandtaget och råkade spruta ner hela mig och duscha honom i ansiktet. Jag skrek till och han blev jätterädd och började gallskrika. Han tittade på mig med en sån blick. ”Vad gör du med mig mamma!” Nåja, han blev snart glad igen.

Prinsen fick ett utbrott vid lunchtid pågrund av att han inte fick titta mer på datorn. Han blev rysligt arg och skrek i en halvtimme. Det är konstigt. Ibland är han så duktig och och slutar när man säger till honom, ibland är det bara kört. Men det går ju över.

Sedan kunde vi äta mat. Efter maten var vi ute och lekte. Lillprinsen satt i vagnen och hejade på när vi spelade fotboll. Solen sken och det var riktigt skönt.
Vid två kom sessan. Hon hade blivit lite snuvig och hostar lite. Får väl se vad det blir av det.  Hoppas att hon inte är påväg att bli sjuk.
Vi gjorde lite av matteläxan i eftermiddags. Denna vecka är det bara lästal, vilken hon tycker är tråkigt. En hel sida med bara läsetal. Lästal har aldrig varit en favorit hos mig heller. Men än så länge kan jag ju hjälpa henne med talen. Värre blir det väl när hon kommer upp i högstadiet. Då brukar läsetalen bli kluriga och man kan tro att det handlar mer om svenska än om matte.

Ikväll bakade jag grahamscones. Har längtat efter det så länge. Mumsigt tyckte alla.
Kvällen har sedan handlat om en skrikig bebis som aldrig ville komma till ro. Bara gnäll och gnäll. Det verkar som om även han börjar bli kraslig. Tycker att han rosslar en del när han andas. Sedan har Prinsen redan vaknat ett antal gånger och skrikit. Han drömmer och varje gång är jag så rädd att Lillprinsen ska vakna. När man har kämpat så för att han ska komma till ro är man verkligen rädd för att han ska vakna. Så är det. Då tassar man på tå.

Nu vill man inte gå och lägga sig av rädsla för natten. De senaste nätterna har varit så jobbiga. Inte mycket sömn alls har vi fått. Vår lille bebbe sover så oroligt, vaknar ofta och har svårt för att somna om. Det är inte lätt. Det är bara att hoppas att denna natt blir bättre. Jag har gett honom en alvedon ikväll. Hoppas hoppas.