En aning konstig…

Känner mig en aning konstig såhär dagen efter spektaklet. För just nu känns gårdagen som den mest konstigaste av dagar. Undrar om jag drömt?Vi var mer en nådigt nervösa när inslaget i Aktuellt skulle visas igår. ”Vad har vi ställt till med? Tänk om vi gör bort oss?”

Vi satt här och kallsvettades och fick ett skrattanfall mitt i allt så jag nästan kissade på mig. Låg nästan dubbelvikt på golvet.
Kändes så overklig hela den dagen på något sätt. Som något jag drömt. Snart vaknar jag väl upp?
Samtidigt var det såklart hemskt spännande. En massa blandade känslor i loppet av några minuter.

Men vi tyckte att det blev ett fint inslag. Fint filmat och berättat, tyckte jag. Vår tveksamhet kom fram på ett bra sätt. Och vad jag har förstått så känner många föräldrar som vi. Vi är långt ifrån ensama att känna oss tveksamma till vaccinet.

Har kollat på inslaget igen och det är inte bra.  Jag har en förmåga att börja analysera mig själv och sitter och hittar en himla massa fel. Alla de där smarta sakerna som jag hade planerat säga fick jag inte fram när jag väl skulle svara på frågorna. Fast hur många känner sig riktigt bekväm i en sådan situration? En sån här grej händer liksom inte. Att komma i tv och allt. Allt gick så himla fort. Från att de kontaktade mig till att vi helt plötlsigt fanns med i Aktuellt. Haha.

Men kul såhär i efterhand. Kul att ha gjort något sånt. Fast vi är fortfarande lika förvirrad som innan.