Igår såg jag lite på Efter tio på Tv4. Där fanns en tjej som hade fått en stroke vid 31 år ålder. Hon blev väldigt sjuk och det blev en hård kamp tillbaka till livet. Hon berättar att hon är mycket lyckligare idag än innan sin stroke. Idag har hon lärt sig uppskatta livet och är mycket gladare. Före sjukdomen hade hon allt, men var ändå inte lycklig utan gick omkring och kände sig bitter.
Och visst har man hört detta förut. Människor som har gått igenom svåra katastrofer och tragedier i sina liv, som berättar hur allt det svåra har lärt dem att uppskatta det dom har idag och är tacksamma för livet på ett helt annat sätt. Varför ska det behövas en tregedi för att vi människor ska lära oss uppskatta livet?
Jag tänker på mig själv. Så ofta snöar jag in på småsaker. Retar mig på saker som i det stora hela inte har någon betydelse. Jag borde bli bättre på att se alla goda saker som jag har i livet. Vara tacksam och glad för att jag lever och inte ta saker och ting för givet. För det är så lätt att göra just det. Trots att jag vet att livet kan vara så otroligt skört och vad som helst kan hända glömmer jag bort att vara tacksam. Ingen av oss har ju några garantier för att allt ska vara som det är just nu.
Jag vill lära mig att bli mera tacksam och glad för allt jag har i mitt liv. Lära mig att uppskatta min familj och mina vänner och allt det fina jag har runt omkring mig. Livet är här och nu. Jag vill inte slösa bort en enda sekund.
Mycket bra skrivet. Verkligen något att ta till sig.
Det gäller att tacka för ens liv varje dag.
Tacksamhet och glädje över livet,gör att man håller sig friskare.
Stor kram!