Vårda den tid man har

Solen håller på att bryta sig loss från den grå himlen. Idag blåser det inte alls lika mycket ute som igår. Det är nästan 8 grader varmt och det ser riktigt behagligt ut. Det kallas vår! Ett av de vackraste ord som finns, eller hur? Våååår!

Har just slängt in tvätt i maskinen. Ni förstår, tanten har lyckats tvätta så mycket den senaste tiden att snart, ja snart går all skittvätt ner i en enda tvättkorg istället för tre tvättkorgar och ett fullt golv. Det ni.

Det där med tvättning av kläder är ju ett evigt gissel. Här om dagen insåg jag också att jag måste gå igenom alla ungarnas gardrober och rensa ut sånt som blivit för litet. För oj vad ungar växer. Man kan ju nästan se det med blotta ögat. Ena dagen köper man en tröja som ungen nästan drunknar i. Nästa dag är den för liten. Vad hände?

Allt för ofta när jag står och hänger upp tvätt och drar i sömmar på jeans som tillhör sessan, tänker jag: ”Har jag verkligen ett barn som är såhär stort? När blev min lilla flicka så här stor?” Man står där och inser att tiden går fruktansvärt fort. Till hösten börjar sessan fyran. FYRAN? Mellanstadiet hägrar.

Tiden är verkligen något man ska ta vara på. Man bör kanske bli bättre på att vårda den tid man har. Vi lever här och nu. Ingen vet något om morgondagen. Det enda man har är just nu. Allt för ofta går jag i en dimma av trötthet och känner mig inte riktigt närvarande. Ibland vaknar jag upp och undrar vad jag håller på med?  Kom och dra mig i kragen någon!

Nu ser jag framemot våren och de långa ljusa dagarna. Jag hoppas på att ljuset kan ge mig ny energi och inspiration, glädje och kraft.

Nu ska jag gå och städa efter en liten man.
Lillprinsen har röjt bland leksakerna och vänt upp och ner på varje låda…