Jag visste inte att jag hade så mycket gemensamt med Alex Schulman.
Ibland läser jag hans blogg och igår läste jag ett inlägg som var så träffande, och gud vad jag kände igen mig i det här med att vara barn och tankarna man hade kring mat.
”Minns ni när man var barn och man hälsade på hos en kompis och man lekte på hans rum med lego eller var det var och så ropade plötsligt en mamma: “Nu är det mat!”. Kompisen sprang ner till köket och själv fick man sitta kvar på rummet och vänta. Efter en kvart kom kompisen tillbaka, mätt och belåten och man kunde fortsätta med aktiviteterna. Jag tänker på det nu och finner det egendomligt. Man fick sitta där och stirra på lego och känna doften av spagetti och vänta. Varför blev man inte bjuden till bords? Pågår denna idioti fortfarande i svenska hem?”
Läs vidare HÄR..
Känner även du igen dig?
