Mina år på komvux beydde mycket för mig…

För några år sedan gick jag på vuxenutbildningen, även kallad komvux. Min tanke var att läsa in de kärnämnen jag missat då jag inte gått gymnasiet tidigare. De år som jag spenderade där var väldigt givande för mig, fast samtidigt de jobbigaste åren i mitt liv. Just då hade jag det hemskt jobbigt i mitt privata liv. Det var mycket som hände under denna period som jag idag har svårt att förstå. Men Gud är god och förlåter och hjälper en så att man orkar gå vidare!

De år jag gick på komvux har betytt mycket för mig. Lärarna där var helt underbara och gav mig nytt självförtroende när det gällde skolan. Men det var på gränsen att jag inte gick dit överhuvudtaget. Jag hade en hemsk ångest inför skolstarten. Här skulle jag börja skolan igen efter så många år. Jag som har hatat allt vad skola heter. Hur skulle jag klara detta? Min erfarenhet av skola var bara dålig. Min högstadietid var hemskt och jag mådde både fysiskt och psykiskt dåligt under den tiden. Men efter mycket om och men gick jag till skolan på nytt, och det skulle jag inte ångra.

Jag läste alla kärnämnena. Mattematiken var det jobbigaste. Jag och siffror går inte ihop. Jag får utslag bara någon nämner ett ord som ekvation. Siffrorna vill helt enkelt inte bli mina vänner. Det ligger nog något i att om man är väldigt kreativt lagd, så har man svårare för de teoretiska ämnena. Och jag är bara kreativ. Men jag klarade mig igenom matten tack vare bra lärare och mycket hjälp.

Jag läste även dataämnen i form av bla. webbdesign och programhantering. Jag läste Psykologi A och B, Etik och Moral, Filosofi och mycket annat.
Filosofi var rätt så kul att läsa faktiskt. Jag hade föreställningen om att det skulle vara väldigt flummigt. Men det var kul tack vare en otroligt bra lärare som hade humor. Och jag älskar människor med humor. Han kom alltid in på morgonen och sa: ”Godmorgon filosofer!” på riktig härlig Lundadialekt.
Honom hade jag även i andra ämnen. Han trodde inte på regelrätta prov, där man snabbt skulle trycka in information som man sedan skulle spy upp, som han uttryckte det. För att sedan glömma allt några veckor senare. Han körde mycket med hemtentor och egna arbeten, vilket passade mig utmärkt eftersom jag tycker om att skriva. Och prov har alltid gett mig gåshud och en nervositet som inte går att beskriva.

Jag gillade honom skarpt, men sorgligt nog drabbades han av cancer, och försvann ifrån oss så snabbt att ingen förstod någonting. Jag förstår inte än idag att han inte finns längre. Denna hemska sjukdom som drabbar så många. Det var fruktansvärt att han skulle gå bort. Han var verkligen saknad av alla på skolan och brann så för sitt yrke.  En härlig personlighet försvann alldeles för tidigt!

Det var en givande tid som jag hade under dessa år i komvux. De styrkte mig och visade att jag faktiskt inte var så dum när det gällde skola som jag trodde.  Jag trodde inte att jag var kapabel att läsa överhuvudtaget. Men de visade att jag kunde. Jag har mycket att tacka lärarna för, om inte allt!
Tänk om jag hade haft såna underbara lärare redan på högstadiet? Då hade nog mycket blivit annorlunda för mig. Fast dom lärarna gjorde nog så gott de kunde. Att vara lärare på en högstadieskola är nog allt annan än lätt. Men det behövs lärare som verkligen brinner för barn och sitt yrke. Det är så otroligt viktigt! Speciellt under den jobbiga högstadietiden då så mycket händer.