Jag känner mig nästintill som en flodhäst

Bilder på mig och min mage. Vecka 25. Tiden går fort..


Mina tankar just den här dagen när vi vandrar i skogen är många. Dels har jag ont av min foglossning och det blir inte bättre av att gå i skog där marken är väldigt ojämn.
Men det är härligt ändå. Jag älskar skogsluften, speciellt efter regn.
Finns det något bättre?
Ungarna springer före och hittar roliga pinnar och spännande små varelser på marken.
Mamma är långt efter…

Min graviditet gör sig påmind varje gång jag lägger mig på knä för att fota någon svamp eller annat i marknivå.
Då kommer den gravida kvinnan nästan inte upp igen. Jag känner mig nästintill som en flodhäst.
Benen vill liksom inte bära.
Det känns när jag kommer hem att jag krupit omkring på marken. Benen känns tunga som bly och man kan ju tala om en grym träningvärk.
Men vad gör man inte för konsten?

Fast när allt kommer omkring har jag gärna lite gravidkrämpor. Tänk vilken belöning man kommer att få!
Jag längtar tills han är ute, vår lille bebbe!