Det är tidigt på morgonen och jag ligger kvar i sängen för att dra mig i någon minut. Men det blev någon minut för länge…
Jag ligger där och märker hur tröttheten börjar ta överhand och ögonlocken blir tyngre…
Då känner jag plötsligt hur något nuddar min nästan sovande arm. Med trötta mammaögon tittar jag upp och ser ett ansikte som stirrar på mig med stora livfulla ögon. Ett litet troll med blå pyjamas och blå napp har vaknat. Med bus i blicken står han där och tittar på sin yrvakna mamma.
I sin hand har han en illgrön tuschpenna. Med den har han just gjort ett streck på min arm och fortsatt ner på det vita lakanet. Han ser nöjd ut när han i nästa sekund tar ut nappen för att ersätta den med den gröna pennan.  Mmmm…säger han och ler.
Efter några sekunder fattar min trötta hjärna vad som händer. Jag flyger upp som en raket och på mindre än en sekund är jag nästan klarvaken. Jag tar pennan ifrån honom och rusar ut ur sovrummet, med ungen i släptåg. Jag ser för min inre syn hur han har målat alla vita väggar i hela huset med sin gröna penna. Allt är säkert grönt, mumlar jag för mig själv medan jag gör jag allt för att inte snubbla över leksakerna på golvet.

När jag kommer ut i hallen sitter sessan där och småskrattar.
Han har målat en virvel på golvet mamma, säger hon och pekar ivrigt med hela handen. Han är en liten buse, min bror, fortsätter hon. Nu vet hon inte om hon ska skratta eller se allvarlig ut och hon väntar spänt på min reaktion.
Jag går fram till den gröna färgen på golvet. Jag visste ju såklart att något sådant skulle hända, förr eller senare. Han har ju redan målat sin vita barnstol med bläckpenna. Med en liten busprins i huset får man vara beredd på ALLT!

Jag frågar sessan hur i all världen prinsen har fått tag i en av hennes pennor? Men det vet hon ju såklart inte. Helt plötsligt var den bara i hans ägo. Han kan han.
Nu kommer självaste huvudpersonen springande, ett troll som nu har två gröna fötter, en grön hand och en grön mun. Han har blivit ett grönt litet troll denna morgon. Hemskt kul, tycker trollet själv. Hemskt, tycker mamma, fast lite gulligt ändå. Mamma kan inte låta bli att le åt sin nya gröna unge.

Jag springer ut i köket i mitt vita nattlinne för att hämta rengöringsmedel. Nu skulle det skuras för att försöka få bort tuschpennan från golvet. När jag är färdig med det, går jag in i prinsens rum. Där har han också målat vackra virvlar. Hans lilla vita bord är inte länge så vitt, och inte nog med det, han har även målat på pusslet. Flitig har han varit den lille parveln, medan mamma låg och drog sig lite för länge i sängen, mycket flitig. Man hinner mycket när man har roligt!

Mamma får inte vara så trött på morgonen, då händer det lätt förändringar. Efter ett tag inser jag att jag faktiskt är ganska tacksam. Jag slapp ju gröna väggar, i alla fall denna gång…

Livet är fullt av överraskningar när man har underbara små liv omkring sig! Men jag älskar livet med barn, mina barn! Barn ska vara små busfrön, små Emilungar!