Lite omväxling är aldrig fel!
När vi kom hem stod huset troget kvar och väntade på oss. Katten var också kvar. Han hade förövrigt själv försett sig med mat genom att ha attackerat påsen med torrfoder. Nu låg han mätt och belåten och päste under bordet i uterummet.
Utanför, på trädäcket, låg en främmande katt och solade sig. En katt som vi inte ser särskilt ofta. Han är gråspräcklig och hans ena öra hänger på trekvart. När han fick syn på mig så flög han upp på planket och ner på andra sidan. Jag har då aldrig sett en katt hoppa upp så kvickt. Han såg närmast chockad ut, nästan som om han hade sett ett spöke. Han hade nog inte räknat med att vi skulle komma hem just då.
Blommorna som vi hade ställt under tak på grund av det kraftiga skyfallet, såg lite ledsna ut, men repade sig snart när de fått lite vatten. Tänk vad man kan tröttna på just vatten när det regnar, men ändå är man så otroligt beroende av just det.
I växthuset har vi fått hyresgäster. Det märkte jag inte förrän jag hade hela arga myrstacken krypandes på min bara fot och halvägs upp under byxorna. Min fot var svart!
Då blev fart på mig. Jag sprang ut på gräsmattan, medan jag vilt fäktade med armarna och försökte slå bort myrorna från benen. Det såg nog inte klokt ut… Nu kände jag mig nästan som katten med örat på trekvart. Lika rädd som han blev för spöket (mig) blev jag för några små, små svarta varelser. Jag gillar inte myror, och de gillar tydligen inte mig heller, eftersom de skickade en hel krigsarme efter mig.. Jag som bara ville norpa en ynka liten körsbärstomat!
Det känns fortfarande som om jag har myror innanför brallorna… Bara tanken gör att det kliar överallt…
Efter att ha varit och hälsat på mina svärföräldrar i ett par härliga dagar, kom vi hem i eftermiddags. Ja, det tog lite längre tid att komma hem på grund av vår glömskhet. På vägen hem skulle vi lämna tillbaka en dvd som vi hyrt. Det glömde vi helt på bort, och vi kom inte på det förrän efter att vi kört en hel halvtimme. Då var det var bara att vända tillbaka igen. Det är inte klokt vad vi är glömska… Ett glömskt släkte är vad vi är!
Hoppas att ni har det bra! Idag regnar det inte ute. Helt otroligt! Fast det blåser som sjutton, och inte är det jättevarmt, men vi är glada för att det är uppehåll.
Just nu är det tydligen omöjligt att komma in på min blogg på aftonbladet. Den har tydligen gått i strejk!Det är inte konstigt att man tröttnar på att ha blogg där…
Ha en underbar dag!!
Såhär bor vi… Här är vårt vardagsrum. I soffan sitter vår prins och tittar på barnprogram…
För en gångs skull har jag köpt ett gäng med konstgjorda blommor som får pryda vårt ekbord. Fast de var dyra som kvicksilver. Men det blev ganska fint…
Häromdagen tittade vi på film. Vi tittade på när barnen var mindre och på prinsen när han kröp på alla fyra. Tänk, nu springer han för fullt här hemma… Jag hade filmat när barnen dansade på köksgolvet i vårt gamla hus. Då slog det mig att jag faktiskt bloggade om det. Såhär skrev jag då, den den 14:de februari…
”Köksgolvet är förvandlat till ett blankt dansgolv . Den lilla köksradion har små fingrar skruvat upp på hög volym och ljudet av den blåsiga vinden utanför dränkts av sång. Det är kväll och ute ligger mörkret tungt över vår lilla by. Men i vårt kök är det ännu ljust och fyllt av liv…
På golvet dansar bekymmerslösa fötter omkring.
Små barfota fötter som älskar livet dansar till musikens gung. Den lilla är klädd i sin rosa klänning och lyckan är stor. Det går runt, fram och tillbaka, och en snurr då och då. Ögonen strålar och självförtroendet lyser och i blicken finns ingen tvekan, ”jag kan”. Den rosa klänningen gör piruetter i musikens takt och flyger fram över golvet. En klänning som är prydd med rosa rosor.
Det finns en dansare till på detta nu dansande golv. En liten vars ben ännu inte bär, men dansa kan han ändå och han gör så gott han kan. Den lille kryper med ett leende på sina läppar. Han kryper runt, runt i små cirklar. Ibland stannar han upp och skrattar. Ibland klappar han händer och låter sin lilla knubbiga kropp gunga till musikens takt. Han är lycklig. Han tittar förtjust på sin syster i den rosa klänningen och fortsätter sin dans på krypande ben. Han gör det han kan och han älskar det.
Två lyckliga små som njuter av att bara finnas till, här och nu. Morgondagen är långt borta och nu är nu. Ett litet ögonblick blir stort i denna sekund.
Vid köksbordet sitter vi, två föräldrar som beundrat tittar på. Våra hjärtan fylls av lyckorus när vi ser hur våra små juveler dansar tillsammans på köksgolvets mitt. Deras glädje smittar och dagens trötthet, tjat och gråt är sedan länge glömt och finns inte mer.
Mitt hjärta håller på att brista av kärlek till de två. När jag ser den lille göra allt han kan för att göra som sin syster och dansar på alla fyra. Kan man må bättre i sin själ och i sitt hjärta än just nu, när glädjen är så stor över de underverk som Gud har gett?
Nu fylls vi med nytt liv och ny energi. Livet är här, just nu i en dans av små barnaben som sprider glädje och liv..”
Här badar min lille prins i trädgården i en liten balja. Så somrigt och mysigt!
Just nu känns det som om det var hur längesedan som helst som det var sol och varmt… Vi längtar så efter värmen nu…. Nu är det bara regn och rusk…
Ser ni att han har mustasch? Han har varit i rabatten och käkat jord förstås… Nu är han med i mustaschkampanjen…
Detta var dagen då vi skulle köpa utemöbler till vår uteplats. Vi hade lämpat av ungarna hos mormor och morfar och nu var det bara att köra in till stan. Det kommer att gå ganska snabbt, tänkte vi. Bara att åka och hämta, för vi vet ju på ett ungefär vad vi vill ha. Trodde vi…
Väl framme blev vi hemskt kaffesugna. Vi får börja med kaffe, vi har ju god tid på oss. Jag kände mig oerhört trött den dagen, så kaffe var nödvändigt för att min hjärna skulle fungera något så när.
Efter kaffet släppte maken av mig vid en möbelaffär. Där tänkte jag strosa omkring medan maken körde till jobbet för att hämta sin dator som han glömt. När jag gick där började jag plocka till mig lite smått och gott. Lite sånt där som man eventuellt kan behöva någongång i framtiden.. Ni vet, ungefär som när man går på IKEA. Ljus, servetter… Efter ett tag blev min korg ganska full och när jag kom till kassan för att betala blev slutsumman naturligtvis mycket större än vad jag hade tänkt mig. Jag förstår inte hur lite smått och gott kan kosta så mycket…
När sedan maken hämtade mig började jakten på utemöblerna. För det blev en jakt. (Hmm…ordet ”jakt” börjar nu bli ett väldigt återkommande ord i mina bloggar) Vi var inne i varje affär som skulle kunna sälja utemöbler, och de var många som låg på samma ställe. Rusta, Harald Nyborg, Jysk, och Bauhaus…för att nämna några.
Efter att vi sprungit i dem alla blev det lite mycket för våra trötta hjärnor. Hur ska man kunna bestämma sig? Velliga, var nog bara förnamnet på oss denna dag. Vi gick tillbaka till Jysk för att kolla igen, gick där ifrån till nästa… Det fanns inte riktigt det vi ville ha. Och jag, ja jag tänkte bara på att jag vill ha en hammock, (där jag kan ligga och lata mig alla varma dagar) men det fanns ingen bra någonstans.
När hela eftermiddagen hade gått och när vi hade ätit varsin en röd pölse och en Tip Top bestämde vi oss äntligen. Nu blev det Jysk. Vi gick fort in för att köpa våra möbler innan vi skulle ångra oss. När vi kommer fram till kassan får vi veta att just det vi vill ha inte finns hemma. Va? Skojar de med oss? Nu när vi äntligen bestämt oss, så har de inte det hemma! Så får det inte lov att vara! Det borde bli böter, eller i alla fall en rejäl rabatt! Förstår de inte hur vi har kämpat hela dagen med vårt beslut?
Nu åkte vi hem, trötta och utan det som vi egentligen skulle ha, men med en massa annat onödiga ”bra att ha” grejor i bakluckan…
Ännu har vi inte inhandlat några utemöbler… Det känns inte så inspirerande med tanke på skyfallet utanför… Ska nog åka och köpa regnställ och gummistövlar istället!
Sessan har målat av alla blomsterfröna och ville att jag skulle lägga ut dem på bloggen.
Så får jag presentera Fiffi och alla de andra…
Konstnär: Sessan 6 år
Jag är en glad, konstnärlig tjej, som bloggar om livet med tre härliga ungar.
Här på Trebarnslandet.se får du följa vårt liv på den skånska landsbyggden, tillsammans med våra barn, Sessan 11, Prinsen 6 och Lillprinsen 3. Ta del av massor av egna bilder, foton och filmer...
Mejl: info@trebarnslandet.se
Den här bloggen upplevs bäst med Mozillas webbläsare Firefox.
Ladda ner den helt gratis här (klicka på bilden):
