När jag låg och drog mig i min säng imorse hörde jag barnen utanför.
Prinsen hade med sina små barfota fötter och blå pyjamas vandrat in till sessan som satt vid teven. Sessan tog emot sin bror och sa ”Åh min lillebror! Du är världens bästa bror och jag älskar dig så!”

Det är just då, när man hör de där orden, som man bara njuter. Njuter av att bara få finnas till.
När jag ligger där i min säng denna ljuvliga morgon är tårarna nära, tårar av glädje. Det är bara så gott att höra hur sessan älskar sin bror. För det gör hon verkligen. Och han älskar henne.
Just i denna stund är lyckan total. Då finns det inget annat än just nu.

Utanför strålade solen in genom gardinerna och lyste upp väggen ovanför mig. Plötsligt var det mycket lättare att ta sig ur sängen. En ny dag väntade, en ny dag med sol och underbara ungar.

Kan man ha det bättre?

Sessan har tagit det som sin kallelse i livet att rädda alla nyckelpigor som håller på att drunkna i vår uppblåsbara pool.
”Åh, stackars lilla nyckelpigan” säger hon medan hon kastar sig hejdlöst i vatten för att rädda den arme stackaren från sin död.
Sessan älskar att prata med de små liven.
”Jag ska rädda dig, lille vännen” säger hon, medan den röda lilla saken med prickar får krypa upp på hennes arm. Hon lyfter upp dem i äppelträdet för att de ska få vila, och vara säkra från en eventuell hårdhänt lillebror. ”Sådär ja, nu är du säker”säger hon och myser.

Oj, vad jag kan känna igen mig i henne…

Annat är det med spindlar, myror, getingar och andra små otäcka kryp som hamnar i poolen. Då låter det mer såhär: ”Mamma, kom och ta bort dom! NU!” sedan springer sessan därifrån. Dom vill hon inte rädda. Dom är hon bara rädd för. Såklart!

En annan sak som hon gärna tar på sig att göra, är att rädda fjärilar som fastnar i uterummet. Hon är väldigt bra vän med fjärilarna. Ja, själv brukar hon kalla dem för sina bästa små vänner. Fast fjärilarna förstår det bara inte själva. Men vad gör väl det?

När jag nu ändå skriver om att rädda små liv, fick jag själv rädda en liten blåmes som hade flugit in i köket.
Ganska förvånad blev jag när jag såg den lilla rädda fågeln sitta i fönstret. Nu var det dessvärre fönster som inte gick att öppna. Typiskt var väl det.
Nu blev det jag som fick fånga in den lilla fågeln med händerna och bära ut den, medan den vilt bet mig i fingrarna med sin näbb. Inte kunde den förstå att jag bara ville väl. Men glad blev den nog när den kom ut i friheten igen. Och jag med.

Appropå djur. Nackdelen med att ha katt är att man alldeles för ofta hittar döda möss och fåglar i trädgården. Idag har jag flyttat på två äckliga små rackare. Mardrömmen är ju bara att prinsen skulle få syn på dom och tycka att de var en roliga leksaker. Eller ännu värre, stoppa i mun. Nä, fy..

Nu ska jag fylla på kaffekoppen..

Ha det gott i solen!