Pettson och julstakar

Snart är det jul. Tiden går oerhört fort just nu.
Sessan lääängtar till jul, då det även är hennes födelsedag.
Jag läste detta inlägg idag. Ett inlägg som jag skrev på min blogg på aftonbladet för snart ett år sedan. 
Jag tyckte det var lite mysigt att blicka tillbaka lite på vad som hände då, en kväll i november…
                        
                        Sessan hoppar omkring i sin säng. Hon är rastlös, men samtidigt trött. Ena sekunden sitter hon ner och i andra står hon upp.
Mamma sitter på sängkanten och försöker läsa kvällens saga utan att bli påhoppad en vild sexåring. Det är mycket energi som ska ut innan sängen väntar. Det är som om hon bara måste krama ut det allra sista hon har.

Ikväll är det sagan om när Pettson och Findus ska tälta som gäller. Den har sessan lånat på biblioteket idag. Det var hon så glad för. Hon älskar nämligen Pettsonböckerna.

Och visst är de roliga! Tänk vad mycket roligt som kan hända i en stuga på landet där det bara bor en gubbe, en liten katt och en massa hönor. Ja, och så alla mucklorna förstås.

Idag när hon kom hem från skolan så var det nästan som om hon hade glömt bort att de fanns på film också. Hon hann inte komma innanför dörren förrän hon skulle titta på en Pettsonfilm.

– Mamma, var är de där filmerna?, säger hon och hoppar som ett skott upp i tevesoffan. Jag vill se den där de tältar, var är den? Ta fram dem, mamma!
Mamma som bara har filmerna inspelade på videoband börjar leta febrilt bland all röra under teven och dammet flyger. Den där röran som man aldrig blir färdig att ta itu med. Och aldrig hittar man vad man ska ha heller, och inte heller denna gång.

Mamma hittade bara en av filmerna och givetvis var det inte den hon ville se. Men till slut accepterade hon att mamma faktiskt inte kunde hitta den rätta, och mamma har faktiskt inte lärt sig att trolla. Fast en sessa ofta önskar att mamma kunde trolla ibland.

När mamma ikväll hade kommit till mitten av boken började sessan tänka på julkalendern. Hon lägger sig ner och tänker så det knakar med glittrande ögon. Imorgon är det den första december och det är inte långt kvar till jul.
– Imorgon börjar julkalendern och då ska man öppna första luckan, säger hon och ler. Och du mamma, fortsätter hon, du måste ju också sätta upp alla julstakar i fönstren.

Att det heter ljusstakar bryr hon sig inte om, hon tycker att det är mer praktiskt att säga julstakar. För det är ju på julen som man använder dem, och det är ju sant.

Efter några godnattkramar och lite mer bus somnade hon sött på sin Pippi Långstrumpkudde.
Imorgon väntar julkalendern och ytterligare en skoldag innan helgen är här igen. En skoldag som har utedag på schemat. ”

Publicerat i Barnen, Familj, Mamma/föräldraskap | 2 kommentarer

Bilder från dagens höstutflykt…


                  
                   

                  

Publicerat i Mina Foton/Bilder | 5 kommentarer

Sitter här…

…och pillar med designen igen. Det verkar som om jag aldrig blir nöjd.
Jag vill hela tiden ändra, men sen är det ju kul också såklart.
Kan liksom inte låta bli.
Egentligen borde jag lägga energin på min hemsida istället, men där väntar jag ju på ett och annat.

Idag har vi mulet väder, ganska grått och tråkigt.
Fast det ser ut som om det skulle kunna bli sol i eftermiddag.
Ljuset håller nog på att bryta sig loss. Vi hpppas på det.

Pssst…
Föresten så blev det inget cyklande på träningscykeln igår framför Greys som jag skrev.
Jag satt i soffan med två filtar över mig, drack te och hade frossa.
Frös så in i norden…
Jag trodde att jag skulle bli sjuk, men det är bättre idag,
förutom att jag är trött, men det är ju inget ovanligt.

Nu ska jag laga mat. Idag blir det fisk i ugn.

Ha det gott!!

Publicerat i Blandat | 2 kommentarer

Eftermiddagsmys… (bild)

Publicerat i Barnen, Mina Foton/Bilder | 2 kommentarer

Usel kondition

Min kondition är i ett uselt skick.
Nej, det är fel.
Den är uslare än uslast.

Det märker jag bland annat när jag ska spela boll med sessan.
Jag är så usel att jag blir trött efter fem minuter.
Då måste jag, den gamla tanten på trettio bast som redan har gråa hårstrån,
sätta mig ner och vila i minst en halvtimme. 
Under tiden hinner min spralliga sessa bli välldigt frustrerad på sin gamla mamma,
och ger mig straffpoäng.
Det tycker jag är hårt, straffpoäng är inte roligt.

Jag måste träna, och det är fort.
Ikväll blir det tränningscykel framför Greys anatomi.

Tror jag…

Publicerat i Barnen, Mamma/föräldraskap | Lämna en kommentar

Ändrar design igen…

Här sitter jag och slösar bort en himla massa tid på att ändra design igen på min blogg.
Det är så svårt att bli nöjd med alla färger…
Så om det ser konstigt ut ibland så beror det på att jag sitter med huvudet inne i datorn och eventuellt fastnat..

Frågan är nu om det inte är bättre med en vit bakgrund istället för rosa?

Jaja, vi får se hur det slutar…

Ha det!

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Skånsk allé

Publicerat i Mina Foton/Bilder | Lämna en kommentar

Skiner ditt ansikte upp när ditt barn kommer in i rummet?

”Skiner ditt ansikte upp när ditt barn kommer in i  rummet?”
Ja, den frågan hörde jag en gång på The Oprah show, och den meningen har fastnat i mitt huvud. 
Programmet handlade om hur viktigt det är att verkligen visa att man blir glad av att se sitt barn genom sitt ansiktutryck.
Att man bekräftar sitt barn genom ett leende.
Ett enkelt leende kan betyda så otroligt mycket. Barn behöver få se och känna att mamma och pappa blir glada över att se det. De behöver ständigt känna att föräldrarna vet att de finns till och att de är älskade precis som de är, inte på grund av vad de gör.

Jag försöker tänka på detta ofta och verkligen visa att jag blir glad av att se mina barn, visa dem ömhet och närhet och ge dem massor av kramar.
Jag vill inte ta för givet att de vet att jag älskar dem. Jag vill att de ska se och känna min kärlek och glädje.

Men ibland är jag trött och blir kanske sämre på just detta, men det är ju mänskligt.
Vissa dagar är jobbigare än andra, och jag får dåligt samvete när jag varit en trött och grinig mamma.
Jag tror att jag behöver bli ännu bättre på att visa dem den glädje jag känner över att de finns till. De är ju mitt allt, mitt liv och de viktigaste och underbaraste människorna som finns.

Jag vill vara som min lille prins som skiner som en sol var tredje minut när han ser mig i affären då vi är och handlar. Han springer omkring och har det livat, men ibland får syn på mig och då stannar han bara upp. Då finns helt plötsligt ingenting annat. Han springer emot mig och kramar hårt mina ben, tittar med stora ögon upp på mig och säger ”mamma”. Sedan fortsätter han sitt spring. Jag vill bli precis som honom, så spontan.

Det är ju en obeskrivlig känsla när man ler mot sina juveler och får ett leende tillbaka. Den där känslan när jag ser hur de lyser upp ger mig så mycket energi och så mycket glädje tillbaka.

Bekräftelse är oerhört viktigt, både för stora och för små.
Vi behöver alla någon som ler mot oss varje dag.
Ett leende gör underverk!

Publicerat i Barnen, Familj, Mamma/föräldraskap | Lämna en kommentar

Bra ordspråk om barn…

Köpte en bok med ordspråk på Second Hand för ett tag sedan.
Jag tycker om ordspråk. De kan säga mycket även om de inte är långa..
Här är några som handlar om det finnaste vi har; barnen.

Barn är otroligt bra imitatörer.
Hur hårt man än sliter för att lära dem ett fint sätt, uppför de sig ändå precis som sina föräldrar.
                                                                                                                                      Beryl Pfizer

Barn är enastående varelser och det är vi som ska försöka efterlika dem och inte tvärtom. 
                                                                                                                                  Lone Dybkjaer

Barn håller på att bli stora när de börjar ställa frågor som det finns svar på.
                                                                                                             John Plomp

Något man måste uppskatta hos små barn är att de inte går omkring
och visar fotografier på sina föräldrar.
                                                                          Tage Danielsson

Var mot dina föräldrar så som du vill att dina barn ska vara mot dig.
                                                                       
Grekiskt ordspråk

Vi kan inte skänka barnen framtiden, men vi kan ge dem nuet.
                                                                  Kathleen Norris

Det finns inga oäkta barn, bara oäkta föräldrar.
                                               
Leon Yankwich

Om vi bara kunde se oss själva som våra barn ser oss.
                                                          
Alice Lester

Barn är jordens levande blommor.
                           
Maksim Gorkij

Publicerat i Barnen | 2 kommentarer

Klotter


Sessan ligger nerstoppad under sitt Ikeatäcke och med sin leksakskatalog i högsta hugg. Själv sitter jag bredvid och läser ”Den fula ankungen” som sessan noga valt ut.
Medan jag läser med stor inlevelse ligger hon i sängen och drömmer om framtida leksaker, om julklappar och födelsedagspaket.
Jag kan inte låta bli att undra om hon verkligen lyssnar. Men det är som om hon läser mina tankar och säger:
”Jag lyssnar mamma, jag bara kollar lite här samtidigt” och så visar hon upp något intressant tevespel.
”Okej” säger jag och fortsätter, medan jag försöker hindra prinsen från att klottra ner alla böckerna i sessans bokhylla med hennes pennor, som han till sin glädje alltid lyckas sno.
Han är en kille som älskar att klottra. Han klottrar gärna på väggar, golv, i böcker, på kylskåp och på mig, sedan ler han sitt charmfulla leende och glittrar med sina blå så att jag smälter bort helt.
Han blir en konstnär den lille, eller han är redan en. Fast jag kanske inte alltid uppskattar hans sätt att arbeta på.


Imorgon har jag bestämt en date med rengöringsmedlet. Tillsammans ska vi skura bort små målningar som finns lite här och var. Jag förundras alltid över hur den lille lyckas hitta pennor överallt. Nu har han i alla fall fått en egen målarbok och en egen ask med pennor, men de är ju såklart inte lika intressanta som de som han inte får ha. Så är det ju.

Nu ligger de båda och sussar gott i sina sängar. De drömmer säkert om framtida pennerövringar och på målade kylskåp, och om fantastiska julklappar och eget tevespel..

Publicerat i Barnen, Mamma/föräldraskap | 2 kommentarer