Sessan ligger nerstoppad under sitt Ikeatäcke och med sin leksakskatalog i högsta hugg. Själv sitter jag bredvid och läser ”Den fula ankungen” som sessan noga valt ut.
Medan jag läser med stor inlevelse ligger hon i sängen och drömmer om framtida leksaker, om julklappar och födelsedagspaket.
Jag kan inte låta bli att undra om hon verkligen lyssnar. Men det är som om hon läser mina tankar och säger:
”Jag lyssnar mamma, jag bara kollar lite här samtidigt” och så visar hon upp något intressant tevespel.
”Okej” säger jag och fortsätter, medan jag försöker hindra prinsen från att klottra ner alla böckerna i sessans bokhylla med hennes pennor, som han till sin glädje alltid lyckas sno.
Han är en kille som älskar att klottra. Han klottrar gärna på väggar, golv, i böcker, på kylskåp och på mig, sedan ler han sitt charmfulla leende och glittrar med sina blå så att jag smälter bort helt.
Han blir en konstnär den lille, eller han är redan en. Fast jag kanske inte alltid uppskattar hans sätt att arbeta på.
Imorgon har jag bestämt en date med rengöringsmedlet. Tillsammans ska vi skura bort små målningar som finns lite här och var. Jag förundras alltid över hur den lille lyckas hitta pennor överallt. Nu har han i alla fall fått en egen målarbok och en egen ask med pennor, men de är ju såklart inte lika intressanta som de som han inte får ha. Så är det ju.
Nu ligger de båda och sussar gott i sina sängar. De drömmer säkert om framtida pennerövringar och på målade kylskåp, och om fantastiska julklappar och eget tevespel..
Hej Liv! Du underbara kvinna 🙂 Oj, hoppas det var en sedelärande historia, om den lille ankungen….Ungefär som när Emil blev full på jästa körsbär..Men jag försår att man kan slinta på tangenterna ibland också. men det var kul när jag läste titeln..:) Kramiz / S
Heeej!! Ja du, tänk att man inte ser att man själv skriver fel…HAHAHA..:) Nu fick jag ju själv ett gott skratt! Tack tack! 🙂
Kram!!