Klockan fem igår kväll blev det alldeles bäckmörkt i vår lilla by. Då befann sig två barn badandes i badkaret.

När strömmen plötsligt gick skrek de rak ut i fullkomlig panik.
Jag som var i hallen precis utanför badrummet fick stappla mig fram till de två små skräckslagna barnen, bära upp dem från badkaret och leta fram handdukar i ett totalt mörker.

Alla gatlyktorna utanför var döda och man såg inte handen framför sig.

Men efter att vi tänt en massa ljus i huset blev stämningen lite lugnare.
Sessan blev så uppspelt av allt spännande och av alla ljus att hon inte visste vart hon skulle ta vägen.
Men när spänningen lagt sig och klockan slog sex kom hon på att hon skulle missa Bolibompa.
Förstår ni vilken kris? Vad gör man om man inte kan titta på Bolibompa?
Jo, då sätter man sig med mamma på sitt rum bredvid ett stearinljus och spelar Svarte Petter.
Mysigt värre med alla levande ljus.

Då slog det mig att det nog kan vara ganska bra att strömmen går ibland. Man behöver kanske bli tvingad till att vila från all information som kommer från bland annat Tv:n och datorn. Det är nyttigt att bara ta det lugnt och njuta av att bara vara.
Bara inte strömmen blir borta för länge. Då kan det ju bli lite krisläge.
Men några timmar kan nog bara vara nyttigt för oss som lever i ett stressat samhälle.