Sessan hade bestämt träff med mig på sitt rum klockan tre i eftermiddags.
Det hade hon skrivit med blå penna på en mycket viktig lapp,
som jag fick smygandes till mig i går kväll.
Det hade hon skrivit med blå penna på en mycket viktig lapp,
som jag fick smygandes till mig i går kväll.
Men när klockan slog tre satt hon och tittade på Sune på barnkanalen.
Då hade hon helt plöstligt inte tid, den lilla jäntan.
Måste ju bara titta färdigt…
Det mycket viktiga var inte så viktigt längre.
Det får vänta tills imorgon.
Då blir det viktigt igen.
Vi får väl se.
