Jag mår ganska bra just nu. Graviditetsillamåendet börjar gå över, vilket är grymt skönt. Fy, vad trött jag är på att må illa och kräkas. Jag har ju mått som sämst på kvällarna då jag har haft svårt att få i mig mat.
Men nu hoppas jag att det är på väg att gå över. Jag längtar efter att kunna njuta av mat igen och slippa må illa av alla dofter. För att inte tala om kaffe. Fy, vad jag mår illa av kaffedoft.. Jag som älskar kaffe i normala fall. Nu hatar jag det. Tänk vad en graviditet kan förändra en..
Och nu har jag även börjat klaga över att hans roll on luktar för starkt när han kommer hem om kvällarna. Så jag har tvingat honom att byta tröja. Så kan det bli när ens kvinna är gravid..
Det har inte blivit så mycket bloggande för min del den sista tiden. Har helt enkelt inte orkat sitta vid datorn så mycket. Men jag hoppas att jag kan börja igen så smått.
Just nu är det tyvärr inte mycket bloggande här på mammabloggen. På grund av min växande mage känner jag mig ofta trött och illamående och orkar inte sitta framför datorn så mycket. Men, det kommer bättre tider. 
Hoppas att ni har det bra och att ni kan njuta av sommaren! Det gör vi!
Fast nu är jag faktiskt ganska nöjd med det lite svalare vädret..
Återkommer så fort jag kan!
Kram och tack för att ni läser!!
Med stapplande steg tog vi oss ur sängen och vi hade tillbringat vår första natt av tre i vår stuga på Lalandia, i Danmark. Vi kände oss knappast utvilade. Den första natten på ett nytt ställe sover man aldrig riktigt bra. Sessan som skulle sova på sitt sovloft hamnade på soffan istället. Prinsen tyckte att resesängen som fanns att tillgå i stugan var lite sådär. Han var ju egentligen för stor för den, men det gick ändå. Och i vår dubbelsäng hade han inte fått plats. Den var mini. Fast vad gör väl det under en semester. Tre nätter kan man ju stå ut, även om ryggen kändes lite paj.
Denna dag var prinsen feberfri och efter frukosten som bestod av frallor och yoghurt packade vi våra badväskor för att bege oss till badpalatset. Sessan längtade efter vattenrutschkanorna och småsprang hela vägen. Hon stannade dock när vi kom till hagen som var full av getter och små söta killingar. Till dem kunde man gå in om man ville och sessan som älskar djur var tvungen att gå in en sväng och klappa dem. ”Bä, bä” ropade hon medan hon korsade mellan alla getskitar. Att få getskit på sina skor är kanske mindre roligt när man ska låsa in sina skor och kläder i ett klädskåp… Prinsen stannade utanför staketet och nöjde sig att mata en get med ett grässtrå.
Efter ett tag begav vi oss då äntligen till det som var meningen med resan. Badet. När vi hade dragit våra badkort i automaten var det dags att byta om. Och här var det inte tal om omklädesrum, utan här fick man gå in i små bås och byta om vilket skrämde livet av prinsen som plötsligt drabbades av cellskräck.
Inne i badpalatset fanns det flera rutschkanor, palmer och olika bassänger. Temperaturen i luften var 30 grader varmt och det var 28 i vattnet. Ganska behagligt om man säger så. Eftersom taket bestod av glas sken solen in så det kändes nästan som man var utomhus.`
Det fanns två stora bassänger med extra varmt vatten för de allra minsta, fast just idag var prinsen inte på badhumör. Han hade nog inte hämtat sig riktigt från sina feberdagar. Sessan trivdes förstås som fisken i vattnet och bassängen med vågorna i var en höjdare.
Men denna förmiddag i badhuset blev inte så lång. Prinsen var ju inte på humör och vi andra började bli sugna på lunch så det fick bli en kortis på badet. Vi gick tillbaka till stugan och lagde spagetti och köttbullar. Det var gott och till och med prinsen åt med god aptit. Man blir så glad när den lille skitungen vill äta, för det kan ju vara si och så med det ibland.
Efter maten gick maken och sessan tillbaka till badhuset medan jag och prinsen stannade i stugan och sov middag. Prinsen sov i två timmar och när han vaknade hade han fått feber igen. Jag tog på mig skulden för att vi tagit honom till badhuset lite för tidigt, men efter någon timme hade febern försvunnit igen och han var som vanligt. Nu drog jag en lättnadens suck. Jag ville ju inte att han skulle bli febersjuk igen.
Vid femtiden kom maken och sessan tillbaka från badhuset. Nu var de så vrålhungriga att vem som helst skulle ligga i lä. Jag hade stekt korv så kvällsmaten fick bestå av korv med bröd. Alla åt som hästar utom jag som mådde illa. Helt normalt kanske eftersom jag har en liten i magen. Fast illamåendet hade jag gärna sluppit.
Denna kväll somnade alla som stockar och sov nog ganska gott.
Fortsättning följer…
När vi äntligen var framme i vår stuga på Lalandia kände vi oss ganska möra från bilresan, men framförallt hungriga. Jag hade tagit med en högrevsgryta som jag hade fått av mamma. Den slängde jag genast i en kastrull och värmde. Till det åt vi pulvermos. Det smakade himmelskt. Sessan hade nästan inte ro att äta. Hon vill komma till rätta i sitt alldeles egna sovloft. Hon var så lycklig över att vi var framme. Redan efter fem minuters bilresa undrade hon hur långt det var kvar. Att åka tre timmar i en bil kan tyckas som en evighet när man är liten, trots många pauser.
Jag gillade stugan, lagom stor och mysig. Stugområdet på Lalandia är annars gigantiskt. Jag trodde inte att det var så stort. Det måste ha blivit mycket större sedan jag var där sist. Men det är klart, det var ju evigheter sedan jag gick i sexan och var här på klassresa.
Prinsen var lite tagen av resan. Kvällen innan hade han drabbats av hög feber och på natten hade han 39.6. Det fanns ett tag då vi undrade om vi skulle komma iväg över huvudtaget. Prinsen brukar ju aldrig ha feber men just nu, när vi äntligen skulle på semester skulle den dyka upp. Vi gav honom febernedsättande så han skulle kunna sova under natten och på morgonen hade febern gått ner ganska rejält. Så vi bestämde oss för att åka i alla fall.
Efter maten vilade jag och prinsen oss ett tag, medan maken och sessan gick för att utforska området. Jag bestämde mig för att bädda och började packa upp mina medhavda lakan. Då inser jag att jag glömt packa med underlakan. Så himla smart. Nu är det ju så finurligt att man kan hyra lakan på Lalandia, men då måste man komma på det innan klockan sju då serviscentret stängs. Nu var klockan över sju. Nu fick jag fundera ut en lösning och kom på att jag hade tagit med en del filtar, så de fick fungera som lakan. Och det gick alldeles utmärkt.
Senare på kvällen tog vi en promenad och passade på att handla lite mat. På vägen hem gick vi och pratade och hade det trevligt. Vi hade det så trevligt att vi glömde vart vi skulle gå och gick vilse i stugområdet. Men hem kom vi ju till slut fast vår runda blev något längre än vad vi hade tänkt oss.
Bild på Lalandia taget från stranden
Fortsättning följer…
Just nu tittar jag efter kläder som man kan växa i…
Som denna söta klänning från Ellos.
Ja, min mage befinner sig i ett växande skede… :o)
Vår trettonde Bröllopsdag firade vi för ett par veckor sedan. Vi hade barnledigt och tog en tur i vackra Skåne.
Vi var på Skäralid och åt middag. Där har vi tillbringat mycket tid tillsammans i början av vårt förhållande. Det känndes kul att komma tillbaka dit och njuta av den underbara naturen och utsikten..
Sedan gick turen vidare upp till Kullaberg och Kullen. Vi ville passa på nu när vi inte hade barnen med oss. För är man där med barn får man nog ha dem i koppel. Det finns så mång otäcka stup att ramla ner i. Men det så vackert. Fast det vackra gör sig inte riktigt rättvist på bild. Det är så mycket finare i verkligheten när man ser helheten och utsikten..
Jag skulle kunna lägga ut hur många bilder som helst. Men någongång får det ju räcka. 
Inser att det nästan borde vara straffbart att blogga så sällan på en blogg som jag gör. Här var det evigheter sedan jag skrev. Men det blir så när det är mycket annat som upptar ens sinne orken inte räcker till…
Tänke skriva ett långt inlägg om vår lilla semester i Danmark, men har inte haft ro att sitta vid datiorn så mycket. Ska i alla fall försöka lägga ut lite bilder. Tog ju massor av kort…som jag alltid gör.
Idag skiner solen igen. Igår regnade det hela dagen och det var nog bara bra för naturen det. Men jag är glad att solen är tillbaka igen och vad jag har hört ska det ju bli en varm och fin helg. Det ser vi fram emot.
Tänk att det nu bara är några ynka få veckor till sommarlovet och till hösten börjar lilla Sessan i tvåan. Tiden rusar iväg..
Iklädd sin bruna keps och gröna kofta och med den vita vattenkannan i handen, springer prinsen över gräsmattan. Man kan nästan tro att den där vattenkannan har vuxit fast i hans hand, för han lämnar den nästan aldrig ifrån sig.
Nu kommer han springande och han vet vad han vill. Vattnet har tagit slut och det är dags för mamma att fylla på för hundranittonde gången. ”Mer” säger han och slänger upp kannan i ansiktet på mig medan jag sitter där i solstolen. ”Jaja, ok, säger jag och traskar iväg. När jag har fyllt vattenkannan tar prinsen tacksamt emot den och säger ”tack”. Han ler och försvinner ut i trädgården. Där fyller han en massa små byttor med vatten, häller ut dem för att sedan gå och jaga katten. En katt som är livrädd för den blöta vattenkannan. Och efter ett tag ska det fyllas på igen…
Prinsen älskar verkligen att få vara ute. Han kan vara ute hur länge som helst. Det är så härligt att se honom traska omkring och bara trivas.
Vid denna tid på året, när träden slår ut och värmen börjar komma, blir jag så tacksam över att vi har hus och trädgård. Det är ju för barnens skull. Just att de kan springa ut när de vill och leka. Nu när det är ljust länge är de ute varje kväll och leker medan vi sitter i uterummet och njuter av kvällssolen. Och när det är tid att gå och lägga sig får man släpa in dem. Sessan, hon går in medan hon muttrar om att hon minsann skulle vilja vara ute lite till. Prinsen får man bära in medan han protesterar hej villt. Men det går över ganska snabbt.
Det kommer ju en morgondag också. Då finns det tid för mer lek.
Vi har haft en underbar helg med fint väder, kalas, trädgårdsarbete och utflykter. Det kunde inte ha varit bättre, fast idag har jag varit så trött. Vi har inte varit ute mycket idag trots att solen har varit framme. Man känner sig ju nästan som en bandit när man sitter inne och solen skiner. Men idag har vinden varit så kall, riktigt kylig och här nere har det blåst rejält.
Sessan har blivit lite förkyld så hon var inte riktigt på topp när hon kom hem. Hon ville mest vila och det kan jag förstå. Prinsen har knallat runt som vanligt och lyst upp vår tillvaro. Idag var han rysligt duktig på att äta och åt två portioner. Underbart att se hans aptit. Annars har han ju varit lite knepig när det gäller att äta. Varannan dag ska han krångla. Tvåårstrots, ni vet…
Nu snarkar barnen skönt och jag ska gå och slöa i soffan.
Vi var i Rövarkulan i söndags eftermiddag och det var så fint med alla vitsippor och grönska.
Sessan försökte lära sig att kasta macka, men det är inte så lätt. Prinsen kastade lera, det tyckte han var roligt och hela han var snart en lergubbe. Tänk så roligt man kan ha..
Jag är en glad, konstnärlig tjej, som bloggar om livet med tre härliga ungar.
Här på Trebarnslandet.se får du följa vårt liv på den skånska landsbyggden, tillsammans med våra barn, Sessan 11, Prinsen 6 och Lillprinsen 3. Ta del av massor av egna bilder, foton och filmer...
Mejl: info@trebarnslandet.se
Den här bloggen upplevs bäst med Mozillas webbläsare Firefox.
Ladda ner den helt gratis här (klicka på bilden):
