Tacksam för hus och trädgård..

Iklädd sin bruna keps och gröna kofta och med den vita vattenkannan i handen, springer prinsen över gräsmattan. Man kan nästan tro att den där vattenkannan har vuxit fast i hans hand, för han lämnar den nästan aldrig ifrån sig. 
Nu kommer han springande och han vet vad han vill. Vattnet har tagit slut och det är dags för mamma att fylla på för hundranittonde gången. ”Mer” säger han och slänger upp kannan i ansiktet på mig medan jag sitter där i solstolen. ”Jaja, ok, säger jag och traskar iväg. När jag har fyllt vattenkannan tar prinsen tacksamt emot den och säger ”tack”. Han ler och försvinner ut i trädgården. Där fyller han en massa små byttor med vatten, häller ut dem för att sedan gå och jaga katten. En katt som är livrädd för den blöta vattenkannan. Och efter ett tag ska det fyllas på igen…

Prinsen älskar verkligen att få vara ute. Han kan vara ute hur länge som helst. Det är så härligt att se honom traska omkring och bara trivas.

Vid denna tid på året, när träden slår ut och värmen börjar komma, blir jag så tacksam över att vi har hus och trädgård. Det är ju för barnens skull. Just att de kan springa ut när de vill och leka. Nu när det är ljust länge är de ute varje kväll och leker medan vi sitter i uterummet och njuter av kvällssolen. Och när det är tid att gå och lägga sig får man släpa in dem. Sessan, hon går in medan hon muttrar om att hon minsann skulle vilja vara ute lite till. Prinsen får man bära in medan han protesterar hej villt. Men det går över ganska snabbt.

Det kommer ju en morgondag också. Då finns det tid för mer lek.