Höstblomma… (bild)

Postat den 22 september, 2008 av ingela

   

Publicerat i Mina Foton/Bilder | 2 kommentarer

Barnrum…

Postat den 22 september, 2008 av ingela

         
Länkar….

http://www.myfirstroom.se/   www.blaelefant.se www.sakerochsockor.com

Publicerat i Barnen, Inredning | Lämna en kommentar

Idag…

Postat den 20 september, 2008 av ingela

Idag har vi ätit ungstekt falukorv och potatismos. Så gott!
Ibland är verkligen den enkla maten den allra godaste.

Sedan har Sessan varit på kalas, maken har varit på kundmöte och Prinsen har varit en stund hos mormor och morfar. Jag har varit hemma och städat, gjort pastasallad, dressing och bakat en äppelkaka.

Ikväll har vi tittat lite på TV och ätit chips och glass och nu kan jag knappt gå.
Är så trött och har ont i alla leder.

Imorgon ska vi till Skånes Djurpark. Hoppas vädret blir fint och att jag är pigg!

Annars så får vi väl hyra en extra kärra som vi kan sätta den gravida kinnan i…

Ha en trevlig fortsättning på helgen!!

Publicerat i Familj, Mamma/föräldraskap | Lämna en kommentar

Knäppta händer…(bild)

Postat den 20 september, 2008 av ingela

 
Igår somnade prinsen med knäppta händer.
Det såg så underbart gulligt ut att jag var tvungen att ta ett kort…

Publicerat i Barnen, Mina Foton/Bilder | Lämna en kommentar

Ny Magbild..

Postat den 19 september, 2008 av ingela

Tänk vad magen växer… Tiden går fort…
Snart är jag framme vid målet och har mitt lilla pyre i famnen…
Underbart!

Publicerat i Barnen, Mamma/föräldraskap, Min Graviditet, Mina Foton/Bilder | 2 kommentarer

Köpte bäbisoverall i plysch på träffen igår (Bilder)

Postat den 19 september, 2008 av ingela

Var ju på me&i-träff igår. Det var jättetrevligt och det fanns mycket fina kläder. Allt kanske inte föll mig i smaken, men en hel del. Synd bara att man inte har obegränsat med pengar.

Köpte denna bäbisoverall med tillhörande body till pyret i magen. Kunde bara inte låta bli. Plyschen får en att tänka på när man själv var liten. Jag har en del set kvar från den tiden som Sessan hade när hon var 2 år. Himla sött.

Nu bara längtar man efter att få klä på sin lilla bäbis. Men det går fort till jul…

Sessan var med på träffen, eftersom det ägde rum hemma hos hennes bästa kompis mamma.
De lekte hela tiden och när det var dax att gå hem, var jag inte så poppis hos henne. Några timmar går ju alldeles för fort.

Hon fick i alla fall välja ut en tröja och hon valde denna söta singoalla med noshöningar på…

Bilderna har jag lånat från meandi

Kom på att jag inte köpte något till prinsen, inte för att jag tror att han bryr sig. Men det hade ju passat med en monstertröja  på honom. Jag kan ju bara fråga sessan…

Publicerat i Barnen, Mamma/föräldraskap, mode | 2 kommentarer

Jag fick panik och trodde att vattnet hade gått…

Postat den 17 september, 2008 av ingela


Igår satt vi i sandlådan, prinsen och jag. Solen tittade just då fram bakom några mörka moln och det kändes riktigt behagligt. Jag satt mitt emot prinsen, vilket visade sig vara ett dåligt val av sittplats…

Rätt som det var, när jag satt där försjunken i mina mammatankar långt borta på en annan planet, kände jag hur hela jag blev täckt av grus.
Min son hade fyllt sin spade och kastat det på mig, rakt i nyllet. Han är en god skytt, min lille buse. Där satt jag och inte hann stänga varken mun eller ögon. Det hela gick så snabbt. Ögonen och munnen var nu fyllda av grus och jag rusade i blindo in i badrummet i fullständig panik.
Ögonen sprutade av tårar och jag hamnade nog i någon form av chocktillstånd för i den sekunden, när jag står där och försöker tvätta gruset ur ögonen, känner jag hur jag blir alldeles varm i byxorna. Jag förstår inte var som händer. Jag tittar ner på mina svarta mammabyxor och ser att de är helt blöta. Jag byter kläder medan det rådde full panik i min redan överhettade hjärna. För ett par sekunder är det helt blankt i huvudet, sedan kommer frågorna…Vad har hänt? Har jag kissat på mig utan att veta om det? Har fostervattnet gått? Det är ju alldeles för tidigt…

Helt vettskrämd, med gråten i halsen, ringer jag både till maken och till mamma och berättar vad som hänt. Sessan som står bredvid undrar hur det är fatt och jag ser att hon är rädd. Prinsen irrar omkring och jag har noll koll på vad som händer.

Jag letar förtvivlat efter telefonnumret till förlossningen, och långt om länge hittar jag det. Jag måste få veta om det kan vara vattnet som gått, om jag ska åka in till förlossningen eller inte. Först slår jag fel nummer och hamnar hos Lantmännen. Jag tror knappast att de kan hjälpa en gravid kvinna i panik. När jag sedan äntligen hamnar rätt och får tala med en barnmorska och får berättat vad som hänt åker jag och maken in till Lund, medan mina föräldrar passar barnen. På vägen in råder kaos i bådas våra hjärnor.

Väl därinne blev väntan ganska lång innan jag kunde bli undersökt av en läkare. Under tiden kollade en barnmorska barnets hjärtljud och det visade sig att barnet mådde prima. När jag låg där i sängen och lyssnade på hjärtljuden drog jag en djup suck. Barnet levde och mådde bra! Men han fick gärna stanna i magen.
Efter ett bra tag kom läkaren. Han var väldigt trevlig och professionell och jag kände att jag var i goda händer. Han kollade min mage med ultraljud och visade oss hur barnet låg. Han mätte fostervattnet och mängden var helt normal. Sedan var det hästen som väntade. Eftersom jag befann mig så tidigt i graviditeten gör de alltid en gynekologisk kontroll för att vara på den säkra sidan.
Det hela var som väl var över ganska fort och läkaren kunde konstatera att det förmodligen inte var fostervatten som hade kommit. Vilken lättnad! Allt var som det skulle!

Med största sannolikhet hade jag nog helt enkelt råkat kissa på mig utan att jag förstod det själv. Som på ett litet barn hade det bara kommit utan att jag ens visste att jag var kissnödig. Det var då första gången det hade hänt på tre graviditeter, men jag antar att någon gång ska vara den första. Nu vet jag att allt kan hända en gravid kvinna.

Efter ett par timmar på sjukhuset kunde vi i lättnad lämna och köra hem, ofantligt tacksamma för att allt var bra.

På kvällen kunde jag konstatera att det hela hade i alla fall något gott med sig. Nu känner jag mig tryggare inför förlossningen. Nu vet vi var vi ska ta vägen när tiden är inne. Eftersom det är ett nytt sjukhus för mig, känns det gott att ha varit där och träffat barnmorskor och läkare. Alla var väldigt duktiga och jag kände mig väl mottagen. Men nu vill jag inte dit förrän till jul!

Publicerat i Barnen, Familj, Mamma/föräldraskap, Min Graviditet | 4 kommentarer

Simmat först till ägget

Postat den 17 september, 2008 av ingela

När vi sitter och äter kvällsmat säger Sessan, något eftertänktsamt:

– ”Det är konstigt att jag finns! Jag menar, om inte jag hade simmat först till ditt ägg mamma, så hade jag ju inte funnits”.

Hon har koll på grejerna, min lilla filosof.

Efter en stund fortsätter hon:

– ”Det är ju också konstigt att jag var så duktig på att simma på den tiden. Nu är jag ju inte så himla duktig på att simma längre.”

Publicerat i Barnen | 3 kommentarer

Jag hittade ett badmonster i mitt badkar (Bild)

Postat den 17 september, 2008 av ingela

Publicerat i Barnen, Mina Foton/Bilder | Lämna en kommentar

Rena ungar, rena fötter och ett rent golv

Postat den 10 september, 2008 av ingela


Ungarna badar i badkaret. Jag sitter på toan med min kaffekopp som består av hälften kaffe och hälften mjölk. Jag vandrar ut i köket för en påtår. När jag tar i kaffekannan skriker sessan plötsligt som en stucken liten gris. ”MAMMA KOOOM!!” Jag ställer ifrån mig kaffemuggen och rusar, med min stora mage i vädret in i badrummet. I mitt huvud ser jag framför mig olika hemska scenarier medan min mage blir stenhård av en sammandragning. Jag antar att gravida kvinnor inte ska rusa genom hallen i panik..

När jag kommer in i badrummet får jag se hur Prinsen står upp i badkaret och stampar med båda fötterna i vattnet. ”Plaska mamma, plaska” säger han och ler brett som bara en busig tvååring kan. Man kan nästan tro att han är ”Bigfoot” så som vattnat skvätter över hela badrummet och ut i hallen.
Nere i badkaret ligger Sessan och ler lite förtjust åt vad sin bror har för sig, samtidigt som hon försöker se allvarlig ut.
Nu märker jag hur mina strumpor är dyngsura eftersom jag befinner mig mitt i en ny syndaflod. Jag tar alla handdukar jag kan komma åt och slänger ut dem på golvet, medan jag befaller en prinsen att sitta ner. Men varför ska man sitta när man kan ha kul och plaska så det står härliga till?

Jaja, nu har jag i alla fall rena ungar, rena fötter och ett rent golv…

Publicerat i Barnen, Mamma/föräldraskap, Min Graviditet | 1 kommentar