När vi sitter och äter kvällsmat säger Sessan, något eftertänktsamt:
– ”Det är konstigt att jag finns! Jag menar, om inte jag hade simmat först till ditt ägg mamma, så hade jag ju inte funnits”.
Hon har koll på grejerna, min lilla filosof.
Efter en stund fortsätter hon:
– ”Det är ju också konstigt att jag var så duktig på att simma på den tiden. Nu är jag ju inte så himla duktig på att simma längre.”
Såna små filosofer de kan vara! Man skrattar högt av deras tankar…dessa små under!
*Skratt* De små kan verkligen kläcka roliga funderingar.
HAHAHA! Barn har så roliga kommentarer ibland.