I fredags var jag på Glukosbelastning. Ett test som görs för att utesluta graviditetsdiabetes. Det är lika kul som det låter.
Detta test gör alltid tidigt på morgonen. Kl. 7.45 satt jag i väntrummet hos MVC.
Eller rättare sagt, min kropp satt på MVC. Mitt sinne låg fortfarande i sängen. Så tidigt på morgonen är jag inte vid liv. Speciellt inte UTAN mat. För frukost får man inte äta. Det sved i min mage..
Där blev jag bjuden på den fantastiska sockerlösningen i en vacker stooor mugg. Inte gott alls. Men det blev lite bättre med en pressad citron i. Utan den vill jag inte ens föreställa mig hur det smakar.
När drycken var avnjuten skulle jag bara vänta i 2 timmar innan blodprov skulle göras.
Under tiden försökte jag läsa i tidningar, men det var inte lätt. Mina ögon gick i kors och jag kunde knappt hålla mig vaken. I min hjärna fanns det vackra bilder på mastiga frukostar med goda smörgåsar. Längtade efter mat så vansinnigt mycket. Just bara för att jag inte fick äta.
Det är som när man varit hos tandläkaren och inte får äta på en timme. Hur sugen är man inte på mat just då?
Sedan blev det i alla fall blodprov och det fanns som väl var inte några spår av graviditetsdiabetes.
Men järnet var fortfarande lågt. Finns nog inte mycket att göra åt det. Bara fortsätta äta järntabletter och mycket grönt.
Passade på att väga mig. Min våg här hemma har nämligen fått hjärnsläpp, trots att den är alldeles ny.
Enligt MVC-vågen har jag gått upp fem kilo sedan jag blev gravid. Det lär nog öka rejält de sista månaderna. Spelar mindre roll hur mycket man går upp i vikt, tycker jag. Bara barnet mår bra i magen.
Nu ska det badas. Sedan blir det bollibompa.
