Jag ska inte trötta ut er med detaljer om natten. Jag kan bara säga att vår fantastiska underbara bebis vaknade ungefär varannan timma och vi fick kämpa för att somna om honom varje gång. Resten kan ni kanske räkna ut själva. Vi är inte pigga. Vi hoppar inte av glädje här hemma. Vi bara överlever.

Annars skiner solen.

sa Prinsen och petade på den svarta insekten som låg i köksfönstret. Sedan vandrade han vidare genom köket med munnen full av knäckemacka.

Hon klättrar på väggarna här hemma om dagarna. Hon längtar så efter skolan, fröken och alla kompisarna. Det är så underbart att hon känner så. Det finns ju så många barn som mår dåligt och vantrivs i skolan. Skönt att veta att hon trivs så bra. Hoppas att det håller i sig länge…

Nu äntligen sover mina små pågar. Efter tusen turer, fram och tillbaka, hit och dit. Ibland är det stört omöjligt att få barn att sova, trots att de är så trötta att ögonen nästan ramlar ut.

Prinsen som brukar vara duktig på att somna i sin säng, skulle denna kväll inte sova alls. Han kom ut ungefär en miljon gånger. Och Lilla Bebben var som vanligt. Sova är inget för den tuffingen. 7 månader och envis till tusen. Nu sover han i alla fall.
Får se hur länge  det varar….Jaha…nu hör jag att han vaknat igen…

Det går inte att lita på treåriga syskon. Man vet aldrig vad de stoppar i en liten bebbe.

Jag börjar mer och mer förstå det som bvc-sköterskan sa… Att barn med äldre syskon lever farligare än andra.

Man tror att man har koll på läget, men man kan aldrig vara helt säker. Barn är kluriga små rackare.