Det blev som jag trodde…
Jag hann bara slumra till. Klockan 00.30 vaknade bebben och ville inte sova mer. Då gick jag upp, gjorde välling och satte mig i soffan. Kändes som om det var min tur att gå upp eftersom maken tog det mesta av jobbet förra natten.

Bebben fick leka lite på golvet. Han var glad och pigg som aldrig förr. Så söt i sin nyvakna look. Själv var jag nog inte lika söt. Alldeles förskräckligt trött. Jag satte igång datorn och surfade lite. Tänkte att det var lika bra att låta honom leka lite och invänta trötthetstecken.

Efter ett tag var det dax att byta bajsblöja. Jaha, tänkte jag, det var det som skulle ut. Under tiden vaknade prinsen och skulle kissa. Han såg så härlig ut i sin speciellt söta nattfrisyr, med håret som stod åt alla hår och med rosiga kinder.

Sedan somnade bebben i min famn och jag gick till sovrummet för att lägga ner honom. Men, som vanligt gick det inte att lägga honom i sängen. Han vaknar med detsamma då han känner att man försöker lägga ifrån sig honom. Suck och stön. Då blev jag så frustrerad. Man kan förstå, tänkte jag, att det kan slå över för vissa. Tur att man har den där spärren. Sömnbrist är ju som tortyr. Man vill ju bara få ungen i säng så att man kan få sova.

Nu fick jag i alla fall börja om från början.

Klockan 02.30 kunde jag krypa ner i sängen. Då hade jag äntligen fått honom att somna. Sedan sov han till morgonen. Behövde bara stoppa i nappen några gånger.

Tänker nu på vad vi ska hitta på idag. Känns inget vidare. Det är ju så otroligt fint väder och det vill man ju ta vara på och njuta av. Får se om vi hittar på något i ef. Ett bad i havet hade ju inte varit helt fel.. Eller så tar vi en tur imorgon.