Nu så.
Nu är det tyst. Barnen sover och själv tänker jag gå och lägga mig snart.
Men jag vågar knappt.
Någon brukar alltid vakna så fort jag har lagt huvudet på kudden och nästan somnat in, så där skönt. Ni vet, när man är på väg in i drömmarnas land.
Det är då han börjar vrida på sig. Han i spjälsängen. Glad är man då om det räcker med att stoppa i nappen och lägga honom på sidan och han somnar om. Då är det bara att stupa ner i sängen igen.
Men, tyvärr vill han inte alltid som vi vill. Och han är utrustad med en vilja av stål.
Efter flera nätters dålig sömn borde vi väl snart närma oss en natt med god sömn, eller?
Jag hoppas att den natten är här. Vi behöver så väl en hel natts sömn.
Det är helt sanslöst hur trötta vi har varit de senaste dagarna. Och med trötthet kommer kort stubin och irritation som ett berv på posten. Grinig och jobbig blir man. Stackars ungar som måste stå ut med en.
Nä, nu är det dax. Måste ta vara på tiden.
Sängen väntar.
Natti.
