Ibland busar jag med Lillprinsen och säger att jag ska äta upp honom för han är så god. Men då gör han klart för mig att det kan jag minsann inte. Och säger..

”Det kan du inte mamma, för du har för liten mun”

”Har jag?”

”Ja, det har du. Och mitt huvud är låst. Det går inte att bita av!”

Sen ber han mig känna på huvudet. Och ja, visst sitter det fast. Vilken tur. 🙂

En kväll när Prinsen halvsover i sin säng vaknar han plötsligt till och ropar att han glömt tagit av sig sina strumpor.

”Jag måste ta av strumporna!”

”Varför då?”

”Jo, dom måste ligga på stolen!”

”Måste dom?”

”Ja, annars hittar jag dom inte imorgon!”