Efter ikväll vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Björn Ranelid till final. Pinsamt så man vill dö. Läste Alex Schulmans blogg och jag kunde inte annat än hålla med om att det var Melodifestivalens dystraste stund…
”Han sjunger om kärleken till kvinnan. Men när hans låt utropades som vinnare gav han inte ens Sara Li en blick. Ingen kram, inget handskak, ingen high five – han tittade inte ens åt henne håll. Han reste sig upp och lämnade henne bakom sig. Han gjorde sina mastiga, underliga segergester mot kameran. Det var smärtsamt, för långt där bakom Ranelid såg man Sara Li, övergiven av detta jätte-ego.”
Håller med dig till fullo!!