Jag borde få ett pris i kategorin ”Årets slarvmaja”… Finns det ett sånt pris?
I förmiddags såg jag att altandörren i köket stod på glänt. Det hade den visst gjort hela natten. Och jag som kollade så noga att ytterdörrarna var låsta. Två gånger kände jag på handtagen innan jag gick till sängs. Ville ju vara noga med att låsa om oss, men det hjälper ju föga om altandörren står öppen. Hehe. Nu förstod jag plötsligt varför det var så kallt i huset i morse när jag vaknade. Och vem som helst kunde ju ha traskat in i huset medan vi låg och sov.. Och då tänker jag inte först och främst på tjuvar och banditer, utan på RÅTTOR. Det mina vänner, är värre än något annat. Glömmer aldrig när vi delade huset med en råtta i några dagar. Vilken skräck jag levde i innan vi (läs ”min pappa”) fick tag i den. Själv satt jag på matsalsbordet i två dagar..
När jag stängde altandörren såg jag även att jag glömt en trädgårdsdyna ute i regnet. Den var genomsur. Bredvid den stod Prinsens svartvita stövlar. I dem hade jag nog kunnat mäta hur många milimeter regn det kommit de senaste dagarna. Det var mycket.
Igår skulle Sessan bada. Hon skulle bara lyfta ner skötbordet. Då gick det lite sönder. Ojdå. Jag skulle fixa till det. Trodde jag. Jag försökte laga, men plötsligt var skötbordet ännu mer sönder. Nu i flera delar. Jag lyckas må jag säga. Är händig som få. Nu ligger delarna i badkaret. Tänker att maken får ju ha något att pyssla med när han kommer hem. Hehe.
Senare på kvällen tappades fjärrkontrollen i golvet. Igen. Även den gick i flera delar. Den är tappad oändliga gånger. Men vi har lyckats laga den varje gång. Men igår verkade det som om slutet hade kommit. Nu hade den dött. Jag lyckades inte få igång den. Plockade isär den ett flertal gånger. Bytte batterier. Bad en liten bön och plötsligt fungerade den igen. Får se hur länge den håller ihop. Den lever ett hårt liv hos en familj som ibland (alltid) bråkar om makten.
På tal om att tappa saker, så har jag tappat min röda fina Android i golvet tusen gånger. Minst. Och den funkar fortfarande. (Ta i trä) En hållbar telefon må jag säga, som tål att vara i händerna på en slarvmaja som jag. Eller ska jag kanske säga, att ”inte” vara i händerna… Nåja, kanske tur jag inte har en iPhone…
Nu ska slarvmajan vila sig. Måste lyda doktorn. Ja, och svärmor och mamma förstås. 😉