Det talas om den ekonomiska krisen. Idag hittade inte prinsen sin mick. De, mina vänner, kan man kalla kris. En mick är ju otroligt viktigt när man ska leka rockstjärna. Jag försökte ge honom en liten ficklampa som han kunde ha som mick så länge. Men han bara tittade på mig som om jag var väldigt trög och sa:
”Men mamma, en ficklampa är ingen mick!”
”Nä, det är klart” sa jag. ”Men man kan väl låssas?”
”Nej, det vill inte jag!” svarade prinsen. ”Jag vill ha min mick? Var är den?”
Då försökte jag berätta för honom om den gamla goda tiden, när mamma var liten och använde sitt hopprep som mick. Men han var inte speciellt imponerad.
Så jag letade och letade. Men allt jag hittade var andra oviktiga saker. Och på hans rum fann jag bara en massa damm. Alldeles förskräkligt mycket damm, så jag var tvungen att städa. Så jag städade. Plockade undan och dammsugade. Eller försökte. I hasorna hade jag en liten busprins som hela tiden drog ut sladden från jacket. Det är typ det roligaste som finns.
Så jag stängde dörren, drog upp handtaget så han inte kunde komma in och städade färdigt i raketfart.
När jag gick ut i hallen igen kallade jag på busprinsen. Men jag hittade honom inte. Jag sprang överallt och letade. Till och med maken var spårlöst försvunnen. Sessan satt vid teven och varken såg eller hörde något annat. Prinsen satt vid datorn och lyssnade på Måns. De andra två var borta.
Då, plötsligt hör jag, efter några svettiga minuter, inne från toan. ”Jag byter ju blöja på honom!”
”Jaha. Ok” sa jag och kände mig en aning dum i skallen. Att jag inte kollade där först. Hittar man inte maken och busprinsen, så är det ju självklart att det är blöjbyte på gång. Och här sprang jag runt i huset, hade ont i hjärtat och trodde att både maken och busprinsen hade gått upp i någon konstig rök.
Och micken, ja den är fortfarande mystiskt försvunnen.
