Lillprins bus gav mig en jordig överraskning

Barnen hade vattenkrig på gräsmattan. Jagade varandra med vattenslangen. Kors och tvärs. Fram och tillbaka. Nästan hela dagen har vi varit ute. Ute i den underbara solen. Idag fick vi verkligen smaka på sommaren i stora mått. Så tacksam.
 
Jag fick lite gjort i trädgården också. Satt på huk och rensade ogräs. Något som verkligen behövdes göras. Allt har ju fullkomligt exploderat där ute.
Tyvärr även ogräset. Lillprins bus hjälpte till. Han grävde i jorden med sina händer. Och ovanligt lite hamnade i munnen. Han fyllde solhatten med jord. Mycket roligare än att ha den på huvudet.
Sedan bestämde han sig för att ge mamma en överaskning.

När jag satt på huk i rabbatten med näsan i ogräset kände jag plötsligt något på min rygg. Jag vände mig om. Där stod en lortfis med två nävar fulla med jord. Eller rättare sagt, en näve full med jord. Den andra hade han lastat på sin mamma. Jorden fastnade på min svettiga rygg. Retsen halkade ner så härligt under linnet och fortsatte ner i byxorna. Jag vet inte om Lillprins bus tyckte att jag kanske var i stort behov av en lerbehandling av högsta klass. Eventuellt var det så. Eller så tyckte han att det var roligt om mamma blev lika smuttsig som herrn själv. Något svar fick jag ju såklart inte. Han tittade bara på mig med sin busblick, sedan sprang han och hämtade nya nävar jord.

Det är så gott för själen att vistas ute. Jag mår alltid bättre rent mentalt när jag har varit ute mycket. Allt det gröna och den friska luften gör att man får ro i sinnet. Kan koppla av alla tankar som annars kan uppsluka en. Jag förstår att det finns något som heter Trädgårdsterapi idag. Där man kan få arbeta i trädgårdsmiljö för att snabbare kunna återhämta sig från stress och utbrändhet. Det finns något läkande i naturen. Och då menar jag inte det som något flummigt. Jag tror att naturen har en förmåga att återge kraft, ro och glädje till oss människor. Och det är ingen slump att det är så. Gud skapade allt i harmoni. Han skapade naturen i all sin skönhet och han låter oss få ta del av allt det vackra. Är det inte fantastiskt när man tänker på allt skapat? Det tycker jag. Fast vi borde vara bättre på att ta hand om det vi fått. Bättre på att ta hand om vår jord.