Det är jag och Ior

Ikväll läste jag Nalle Puh för prinsen. Han är så söt när han ligger där under sitt Nalle Puh täcke. Ikväll var han så trött att han somnade innan sagan var slut. Han är så söt. Helt plötsligt sover han bara.

I boken sa Ior något som jag kände igen mig i, när han och vännerna befann sig i skogen för att leta efter Christofer Robins tält.

Jag kan inte hitta någonting. Jag hittar bara saker när jag inte letar efter dom”.

Och visst är det så. Man hittar aldrig saker när man behöver dem. Bara annars. Jag kan hitta saker som jag letat efter när jag inte behöver dem och tänka ”Jaså, var det här dom var”.

Sedan när jag verkligen behöver dem igen, då har jag helt glömt bort var jag såg dem. Men jag vet att jag har sett dem. Någonstans. Men vad hjälper det?




Det här inlägget postades i Barnen. Bokmärk permalänken.

Ett svar på Det är jag och Ior

  1. Johanna skriver:

    Hej
    Vad kul att du tittar in på min blogg.
    Jodå visst fanns tunikan kvar, men var inte alls vad jag hade tänkt mig.
    Fann desto mer under kvällen besök på Gekås/Ullared.
    Där kunde man ju shoppat ihjäl sig. (Tur att man har nära – katastrof för plånboken)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *