Lillprinsen var så trött när maken bar in honom från bilen ikväll. Bilfärden hade gjort honom så dåsig.
Men när han väl hade fått av sig overallen försvann tröttheten ut i genom dörren. Den lille knatten sprang (ja, han springer redan) in i köket, öppnade skåpet med plastburkar, som mamma har alldeles för många av, och med ett leende på läpparna river han ut alla burkarna på golvet. Han tittar på mig med en blick som sa ” Titta vad jag kan mamma!”
Sedan fortsätter han sin färd in i nästa rum. På jakt efter fler saker att riva ner och lådor att vända upp och ner på. Allt ska ner och ut på golvet. Det är liksom nästan tvångsmässigt. Han bara måste. Och det är kul.
Kanske inte lika kul för mamma, som måste springa efter och plocka upp. Men jag får ju gratis gymnastik när jag kryper runt i huset på alla fyra och plockar upp grejer.
Imorgon väntar en ny spännande dag.
En ny dag med mer gymnastik.
🙂
