Huvudfotingarna har gjort entré

Just nu är jag så trött att mina ögon nästan ramlar ut, men jag måste ju skriva om min Prins och han nya teckningar!

Han har börjat rita huvudfotingar!! Han har ju inte alls tyckt att rita har varit speciellt roligt innan. Jag trodde det skulle dröja innan han skulle börja rita gubbar. Men jag hoppades att de skulle dyka upp innan fyraårskontrollen. Då ska man tydligen kunna rita huvudfotingar, har jag förstått. Men jag undrar om alla små fyraåringar kan det. Alla gillar ju inte att rita.

Men igår satt ungen vid köksbordet med sina pennor. Helt plötsligt börjar han rita huvudfotingar på löpande band. Den ena efter den andra.Och jag, ja, jag stod bara där och log, var stolt och tyckte han var så otroligt duktig. Jag har då aldrig sett så söta gubbar förr i hela mitt liv. Han, min son, den finaste ungen, satt nu här och gjorde dessa underbara huvudfotingar.

Det är något speciellt när de där gubbarna börjar dyka upp. Jag kommer ihåg när sessan satt och ritade sina första gubbar. Det är snart sju år sedan!! Hon var tidigare med att rita än vad Prinsen är. Men jag får för mig att flickor kanske gillar att rita lite tidigare än pojkar. I alla fall har det varit så här.

När Sessan kom hem från skolan trodde hon knappt på  mig när jag sa att prinsen minnsan hade ritat gubbar.
”Va?” sa hon och tittade på mig som om jag ljög.
”Det vill jag se med egna ögon!” sa hon och gav Prinsen penna och papper och bad honom rita en gubbe. Och visst gjorde han, och hon var så imponerad och stolt.
”Å, vad duktig han är!” sa hon och sken upp.

Så, nu har huvudfotingarna flyttat in i vårt hus. De ligger lite här och var…