Nu knallar Lillprins Bus på för fullt här hemma, nästan helt obehindrat. Han tultar omkring och skiner som solen. Han är stolt. Han är så stolt över att han kan gå alldeles själv. Ni skulle se honom ibland.
Nu har han även kommit på att han kan klappa händer samtidigt, men det kräver sin man. Han får koncenterera sig till fullo. Och det är då han får den där blicken som är så otroligt söt. Och har han tur kan han även sparka till en och annan leksak som kommer i han väg, och fortfarande hålla balansen Oj. Då är han en jättestor prins. Då fullkommligt lyser det av lycka och självförtroende i hans ögon.
”Titta mamma, vad jag kan!!”
Det är så att man nästan går av på mitten av kärlek till den lille knatten.
Jag förundras ständigt över hur fort det går. Varje dag händer det så stora saker. Helt plötsligt har man ingen bebis längre, utan en stor kille som kan gå helt själv. Otroligt!
Mitt hjärta svämmar över av kärlek till min lille sötis. När han lyckligt tultar in i min famn och säger ”dada” så känns plötsligt dessa jobbiga vakennätter fasligt långt borta. Här står ett mirakel framför mig. Full av liv och rörelse.
Vad kul att han går nu, lillkillen. Jag kan tänka att du känner dig stolt, man gör ju det så fort ngt nytt händer. Och vilka mirakel de är, barnen….Vilken gåva! Håller med dig fulständigt.
Ja, det är verkligen härligt att få följa de små liven i sina framsteg!! 🙂
Härligt när de små tultar rundor. De är sååå söta!
Kram
Visst är dom!! Underbara! 🙂