Läser Malin Wollins krönika . Hon har slutat bry sig om status.
”Först när jag slutade bry mig insåg jag att jag satt på statusfärdighet efter statusfärdighet utan att jag märkt det. Så viktigt var det. Livet, barnen, Joachim och jag hade alla kommit före min ytliga status.”
Jag har själv aldrig riktigt förståt det här med status. Vad är status? Och varför är det så viktigt för somliga? Det viktigaste i livet måste väl ändå vara, som Malin skriver, att man är lycklig och gör det man vill i livet oavsett vad andra tycker och tänker. Eller?
Nu har Marie Söderqvist skrivit en hel bok om status.
”Detta är statuslistan i Sverige. För att nå maximal status ska man lyckas med allt samtidigt:
1. Vara allmänbildad
2. Vara duktig på sitt arbete
3. Ha en egen hoparbetad förmögenhet
4. Vara en engagerad och duktig förälder
5. Att flytande kunna tala många språk
6. Lägga tid och pengar på att hjälpa behövande människor
7. Kunna bestämma över sin egen arbetstid
8. Ha en klar och tydlig livsåskådning
9. Ha möjlighet att vara ledig en längre, sammanhängande period
10. Vara underhållande och rolig
11. Ha ett långt och stabilt äktenskap
12. Vara en duktig talare
13. Ha en egen stil
14. Ha en examen från ett toppuniversitet
15. Ha många vänner”
från Newsmill
