Tänk att det finns en liten människa som kan ge en så mycket glädje. Man älskar denna människa så det nästan gör ont. Denna lilla människa kan också ge en feber, klåda, gråa hår, huvudvärk och nervsammanbrott. Tänk vad som ryms i detta med föräldraskap. Denna lilla människa på tre år fick ett utbrott innan idag. Han skrek så att det dånade i öronen flera timmar efteråt. Han skrek så att bebben blev rädd och började klämma i även han. Så i några minuter, som kändes som en hel evighet, skrek de båda två.
Anledningen var denna:
Prinsen satt vid datorn. Jag hade bett honom stänga av den ett antal gånger. Sedan blev det en varning.
Jag: ”Nu stänger du av datorn. Jag till tio, sedan ska du stänga av den”
Prinsen: ”Mmmm..”
Jag började räkna så sakta. Vår Prins vet mycket väl vad som händer på tio. Då stänger mamma av datorn om inte han själv gjort det.
För det mesta lyder han faktiskt mig innan jag kommit till tio. För han vet hur det funkar det här med räkning. Själv kan han räkna till tjugo.
Men denna dag skulle han inte lyda. Idag skulle han pröva.
Så när jag hade räknat till tio stängde jag själv ner datorn. Detta gjorde min fina lilla Prins rasande. På en sekund förvandlades han från prins till ett litet vilddjur i randig tröja.
”Neeeeeeeeeeeeeej!!” skrek han, ”Jag ville ju stänga av den själv ju!!”
”Men det gjorde du ju inte, så nu fick mamma stänga datorn” sa jag medan jag gjorde allt för att försöka behålla mitt lugn.
Sedan skrek han för fullt i en kvart. När han var färdig kom han och kramade mig och allt var över. Nu var han den vanliga lilla prinsen igen. Nu med något röda kinder.
Resten av dagen har han sedan varit så fin. Lekt som vanligt och härjat.
Dessa utbrott kommer ju då och då. Och är antagligen helt naturliga. Idag var jag hyfsat pigg och kunde tackla det väl. Värre är det om de kommer en dag då man är hängig, känner sig trött och sliten.
Då kan det vara ytterst svårt att behålla sitt lugn.
