Ikväll hade prinsen svårt för att somna.
Han låg och tramsade sig en bra stund och precis när jag trodde att han var på väg att lugna sig börjar det skälla en hund precis utanför.
Jag var nästan beredd på att öppna fönstret och skrika:
– Få tyst på hundeländet! Jag försöker somna barn!
Ett tag övervägde jag att gå ut och klubba ner hunden.
Men det gjorde jag inte. Väluppfostrad som man är.
Han låg och tramsade sig en bra stund och precis när jag trodde att han var på väg att lugna sig börjar det skälla en hund precis utanför.
Jag var nästan beredd på att öppna fönstret och skrika:
– Få tyst på hundeländet! Jag försöker somna barn!
Ett tag övervägde jag att gå ut och klubba ner hunden.
Men det gjorde jag inte. Väluppfostrad som man är.
Men ibland önskar jag att jag inte var så väluppfostrad.
Det kanske hade hjälpt att skrika till.
Till slut lugnade sig både prinsen och hunden och nu sover prinsen sött.
Om hunden sover vet jag däremot inte.
Men det hade han nog gjort om jag klubbat ner honom…
Normalt sätt är jag en djurvän, men inte när jag försöker somna barn…
