Hon fäktade med armarna, slog med händer på sina ben och sprang omkring i sitt rum.
Den lilla var helt förtvivlad. Hon kan ju drömma så ibland, men inte alls som det var ikväll.
Jag har aldrig sett henne drömma så.
Det var hemskt och det tog lång tid innan hon kunde somna igen.
Kanske kan det bero på att hon är krasslig och lite febrig?
Ikväll är jag själv hemma och jag var så rädd för att prinsen skulle vakna av hennes skrik.
Han har nämligen sovit oroligt, och hade han vaknat hade det inte varit så lätt.
Inte kan ju han förstå att sessan bara drömmer…
Man känner sig så maktlös när man ser skräcken i hennes ögon.
Ögon som tittar på en, men ändå inte.
Rädslan är så påtaglig och hon skriker ”mamma, mamma”, men man kan inte göra något..
Jag börjar undra om dessa drömmar kan gå i arv.
När jag var liten drömde jag hemskt mycket, och det pågick till ganska högt upp i åldern.
Jag grät, skrek och sprang omkring.
Pappa fick hålla mig ibland för att jag inte skulle spring omkring i hela huset.
Det är otäckt med såna drömmar tycker jag.
Det är skrämmande att se dessa ögon som är fyllda av skräck.
Specielt när det är ens eget barn…
Fast jag vet ju att hon inte lider av det själv och att hon förmodligen inte kommer ihåg vad de drömt om.
Men det är otäckt ändå…
Stackars Sessan som hade en sådan hemsk dröm. Men jag tror att drömmar kan gå i arv, har läst det i varje fall.
Har man sen feber så blir drömmarna ofta mardrömmar.
Hoppas att hon snart slipper detta.
Önskar er en solig dag!
KRAM!
Hej Liv :)Jag har hört att man inte ska väcka dom små, när dom drömmer…Och det är väl sant ..Ha det så skönt i solskenet 🙂 Kramiz/ S
Hej! 🙂
Jo, det har jag oxkså hört. Och det är ju inte lönt att försöka heller, för det går inte att väcka dem. Det är bara att låta de drömma färdigt.
Ha det skönt du med!
Kramar tillbaka! 🙂