Sessans senast tappade tand är inte bara tappad, den är även borttappad.
Och att inte hitta sin tappade tand är inte roligt. Det kan man kalla krisläge.
Det hela började med att den lilla tanden en dag bestämde sig för att hoppa ut ur sessans mun när hon satt och åt lunch i skolan. Enligt henne själv så flög den ut av bara farten. Den verkade ha väldigt bråttom.Sessan tog väl hand om tanden och virade omsorgsfullt in den i papper, och sedan tejpade hon runt flera varv så att det blev ett litet sött paketet. Sen la hon det i tryggt förvar i den gröna skolväskan.
När hon sedan kom innan för dörren här hemma, glad som en speleman över sin tappade tand, fanns tanden inte i paketet.
Vi letade överallt, i väskan och på golv, men den var spårlöst borta.
Sessan var ledsen, hon vill ju samla på alla sina tänder. Men vi kunde bara konstatera att den var borta.
Idag kom hon hem och ropade ”Mamma jag har hittat min tand! Den var i det lilla facket i väskan i alla fall!”
Och så drog hon glatt fram väskan och plockade fram ett vitt litet paket av papper och tejp.
Nu skulle äntligen mamma få se den lilla vita gadden!
Men när hon virar upp pappret fanns det ingen tand. Den hade rymt ännu en gång. ”Näe, sa Sessan. Nu skiter jag i tanden!” Sen gick hon och satte sig i soffan och slog på tv:n, för att titta på Svampbob fyrkant.
Efter ett tag kom hon att tänka på att om hon förlorat en tand har hon ju även förlorat en guldpeng.
Så ut kom sessan till mig i köket.
Hon lägger huvudet på sned och frågar ”Mamma, får jag en guldpeng i alla fall?”
Jag svarar ”Ja, det är klart att du kan få” Sedan rusar sessan ut i hallen och börjar rota runt i min handväska.
Hon hivar upp min börs och börjar gräva i myntfacket. En liten stund av tystnad infinner sig innan hon ropar ”Men mamma, du har ju inga pengar. Du har bara en femma. Får jag den då mamma? Får jag det?”
”Ja, det är klart du får” svarade jag. Sedan gick hon till sitt rum, en femma rikare.
Imorgon återstår det att se om hon kommer hem med ännu ett litet vitt paket, gjort av papper och tejp. För den där lilla tanden var inte vilken tand som helst. Den visade sig vara en svårfångad fisk, som lyckas rymma från små vita paket.
Rackarns tand! *ler*
Sitter här och tar en kvällstur bland bloggarna.
Det var en söt liten historia, men kanske lite sorlig, eftersom hon inte hittade sin tand.
Men det var ju tur att hon kom över det så där enkelt.
Hon verkar var duktig som inte tar saker och ting så hårt. Hon verkar vara en övervinnare.
Ha en bra dag!
KRAM!
Det var mig en liten rackartand! Hoppas den dyker upp igen…
Vi längtar också efter snö… vi var och tittade på pulkor i dag… de är så ivriga de små!
Hej igen!
Hur har det gått?
Vilken liten rymling!
Tror du inte tandfe’n kan komma förbi ändå? 😉
Tack! Ha en bra dag du med!
Ja, visst längtar man efter snö! Eller i alla fall lite sol!!
Kram
Hej! Tanden är fortfarande på rymmen. Annars är allt bra! 🙂
Ja, visst kan hon det! 🙂