Jag hade precis läst kvällens saga. Alla kvällsrutiner var avklarade, såsom toabesök, vattendrickande och saga, ja, allt det där som hör till.I fönstret lyste ännu adventsljusstaken med sitt underbara ljus. I sessans rum var det sådär mysigt som det ska vara en decemberkväll. Bara snön utanför fattades.
Jag skulle bara stoppa om henne en sista gång då hon sa:
”Mamma, jag längtar till helgen”
”Jaså, varför då?”
”Jo, för då kan vi vara tillsammans hela dagarna och bara mysa” ler sessan, som ligger tryckt nerstoppad under sitt tjocka täcke, med den stora nalle bredvid sig.
”Ja, det blir mysigt” svarar jag medan jag sätter mig ner vid hennes sida och kramar henne så hårt som man bara kan och säger,
”Hur kunde vi får en sådan underbar liten tjej som du”
Då fnittrar sessan till och ler.
När jag sedan släcker ljusstaken i fönstret och smyger ut, känner jag i mitt hjärta att
det är just detta jag lever för. Dessa underbara stunder som jag får med mina barn, och jag vill inte missa en sekund.
Jag vill leva livet här och nu, och inte oroa mig så mycket för morgondagen. Ta vara på nuet…
