Sessan kom dragandes på den längsta pinne hon kunde hitta när vi var ute och gick igår. Den hade hon när hon ”fiskade” i den lilla bäcken. Snarare såg den mer ut som ett halvt träd i form av en flera meter lång gren.
”Jag bär den som ett fiskespö” sa Sessan och bar den på sin axel så att den stack ut flera meter bakom henne.
När vi var på väg hem dök en tant på cykel upp. Vi ropade till Sessan att hon skulle akta sig. Hon tittade på tanten och vände sig om. Då for istället den långa grenen upp så högt att den nästan träffade tanten i ansiktet. Tanten blev så rädd att hon nästan körde av cykelvägen och ner i bäcken. Stackars tant…
Jag höll på att sätta hjärtat i halsgropen när jag såg vad som höll på att hända.
Efter det blev det blev det inga fler långa pinnar. Jag menar, vi vill ju inte ha ihjäl oskyldiga stackars tanter på cykel.
Jag antar att man ska akta sig om man ser vår familj ute på språng. Man bör kanske hålla sig på ett säkerhetsavstånd på 10 meter, minst.
