Att vara gravid är en fantastisk upplevelse

Att vara gravid är ju verkligen en fantastisk upplevelse. Ja, bortsett från all trötthet, illamående, kräkningar och humörsvängningar förstås. Som tur är börjar den tiden att gå över för mig nu, vilket är himmelskt skönt.

Trots att jag redan börjar känna rörelser och en och annan spark, är det overkligt att det finns en liten krabat där inne i ens mage. Ibland är det till och med svårt att förstå att man redan fött två mirakel. Tänk så fint livet är!

Jag sitter här och tittar på min mage som redan är väldigt stor. Ja, i alla fall stor för att bara vara i 16:de veckan. Alla i min omgivning retas lite och tycker magen är så stor att där nog måste finnas mer än en liten rackare där inne. Ja, vem vet? Men jag nöjer mig nog med en i taget..hehe. Fast jag har ju en del tvillingar i släkten så helt omöjligt är det ju inte. Men jag vet ju av erfarenhet att har man fött barn innan, så sväller ens mage upp och blir stor som en ballong med detsamma. 
Snart ska jag i alla fall på ultraljud, så snart vet vi.

Det där med ultraljud har jag blandade känslor till. Samtidigt som det är kul och spännande att få se sin bebis på en skärm och kunna tjuvkika lite på den, så känns det hela lite skrämmande. Tanken på att de kanske hittar något ”fel” på ens barn är jobbig. Man vill ju bara att allt ska vara så bra som det bara kan. Man hoppas, tror och ber att allt är bra.

Har suttit och läst gamla blogginlägg från när prinsen var liten bebis. Så många minnen kom tillbaka. Så mycket glädje det är att få en bebis. Och i alla denna glädje finns också en massa tårar, frustration och en oändlig och ständig trötthet.

Inte känns det som om det var över två år sedan som prinsen kom till världen, den där vinterkvällen i februari. Det var en mycket jobbig förlossning och jag trodde aldrig att det lilla pyret skulle hitta ut. Men ut kom han ju så klart, efter mycket smärta och ofantligt mycket tårar.

Det är en omvälvande händelse att föda barn. En händelse som rymmer så mycket känslor.
Men det är fantastiskt och ett otroligt mirakel. Varje barn är en stor gåva. All smärta och alla krämpor är värt det när man sen äntligen får sitt lilla barn i sin famn.

Nu ska jag och min mage gå och sova. Klockan är på tok för mycket för mitt bästa. Jag som brukar sova som en stock klockan tio.

Bild: Prinsen två veckor gammal