Min graviditet

Om ni tycker att jag tjatar om min graviditet här i bloggen, så kan det kanske bero på att 90% av mina tankar kretsar kring min mage och det kommande barnet. Resten tänker jag nog på sömn..

Jag har fortfarande så svårt för att förstå att vi ska få ett tredje barn. Tre barn. Tre små knattar som kommer att springa omkring här hemma.
Jag som nästan var inställd på att det nog ”bara” skulle bli två. Jag var ju så tacksam för de barn vi har fått. Dessa underbara gåvor. Nu kommer en till. Och snart.

Jag sneglar på den där barnvagnen som står här och gapar tomt. Ska det verkligen ligga en bebis där om ett par månader? Det går inte riktigt in i mitt huvud.
Jag ser på min mage som bara sväller, men inte heller då kan jag förstå… Jag fattar det nog inte för jag har den lilla underbara varelsen i min famn. Knappt då heller förmodligen. Kanske när jag sitter med mina såriga bröstvårtor?

Tänker mer och mer på förlossningen. Hur kommer det att bli? Känner mig ganska rädd inför det hela, om jag ska vara ärlig. Livrädd.
Känner mig absolut inte som erfaren tvåbarnsmor precis. Tiden är konstig. Så tvådelad. Det känns som om vår lille prins föddes igår, samtidigt känns det som en evighet sedan. Så defust. Långt borta någonstans.
Förlossningen var väldigt konstig och jobbig. Jag tror att det är den som spökar i mitt huvud. Ska det bli likadant? Troligtvis inte. Två förlossningar blir inte likadana. Jag försöker intala mig att denna kommer att bli bättre.

Det är så mycket som spelar in…
Hur personalen är.
Om man känner sig trygg och väl omhändertagen.
Om det är stressigt osv.

Jag längtar tills det hela är över och vi har kommit hem med vår nya lilla bebis. Då börjar livet på riktigt med den nya lilla varelsen som vår familj ska lära känna. Ett nytt syskon. En ny tid i livet.
Längtar. Mycket.