Idag kom det. Det där första leendet som jag har längtat efter.
Imorse på skötbordet log lillprinsen mot mig. Flera gånger faktiskt. Det var en helt underbar känsla att få ett leende besvarat.
Min bebis är som en drog för mig. Jag sniffar på honom och bebisdoften ger mig en kick och känns långt in i hjärtat. Ett lyckorus!
Det är en känsla som är svår att förklara, men som är beroendeframkallande.
Tänk vilken enorm och bottenlös kärlek man känner för sina barn.
Det är starkt!
