Jag svär typ aldrig. I alla fall nästan aldrig.
Jag har blivit uppfostrad med att det är väldigt fult att svära och de som svär har väldigt dåligt ordföråd.
Men jag är ingen ängel. Det finns så klart tillfällen då jag har svurit. Ett tillfälle var när jag senast födde barn.
När förlossningsvärkarna gjorde så ont att jag inte visse var jag skulle ta vägen. Då slank en och annan liten svordom ur min mun.
Nu läser jag att en födande norsk kvinna nekades svära under en förlossning.
”Smärtan under förlossningen fick den födande kvinnan att svära. Det gick dock inte an, menade barnmorskan som ska ha sagt till kvinnan att svordomar inte tolererades på hennes avdelning och att kvinnan förtjänade en tuff förlossning eftersom hon kallade på djävulen, rapporterar norska Verldens Gang.
Därefter ska barnmorskan ha uppmanat de båda blivande föräldrarna till att be för att förlossningen skulle gå bra.”
Men Hallå! Det gör ont att föda barn!! Det är kanske inte så konstigt att en och annan svordom kommer ur en när smärtan känns så total. Dessutom tror jag nog att Gud förlåter.
Hade min barnmorska sagt att jag förtjänade en tuff förlossning eftersom jag svor, skulle jag nog använda mer än bara ord. Man ska inte irritera en kvinna som mitt uppe i sitt barnafödande. Det kan vara mycket farligt.
Jag undrar just om barnmorskan själv fött barn….
