Som ett gehu rusar jag upp från sängen när jag hör hur den lille bebben hostar på natten.
Det är som om det finns något instinktivt hos en mamma som gör att man reagerar blixtsnabbt, även om man har somnat.
De där hostattackerna kan låta riktigt otäcka. Han rosslar också den lille bebben, fast inatt har han sovit lite bättre och det verkar som om slemmet har minskat.
Man kan ju inte låta bli att oroa sig för det hemska RS-viruset. Viruset som man knappt visste fanns innan man fick bebis. Oron för att ens egna lilla bebbe ska bli drabbat och få svårt med andningen är ju hemsk jobbig när man ligger och lyssnar på rosslet och hostan på natten. På natten blir ju allt mycket värre.
Men än så länge har det inte förekommit någon feber alls, så det är skönt. Idag är både Prinsen och bebben mycket piggare så det känns att det går på rätt håll.
I förrgår fick Prinsen plötslig öronvärk och skrek och hade väldigt ont. Första tanken var att nu skulle han få öroninflammation också. Men han fick en alvedon på kvällen och på morgonen var värken helt borta. Skönt.
Idag har Sesan och Prinsen varit ute en liten stund i snön. Det har ju kommit mer snö. Säkert en decimeter till. Mysigt.
Men det kommer nog att smällta bort under de närmsta dagarna då det väntas plusgrader.
